3 november 2014

Senhöst i naturträdgården

Vilken härligt helg det varit! Både strålande sol, med frost och kyliga morgnar men också fuktiga varma dagar med duggregn.


Just torsdag morgon var det magiskt vacker! Den lågt stående morgonsolen bländade när strålarna bröt igenom dimman över sjön. Det varmare vattnet lämnade vattenånga över ytan i det nollgradiga vädret och himlen var blå!


I trädgården har det mesta gått till vila och alla löv har fallit. Men några enstaka färgklickar lyser fortfarande upp. Hönsbär (Cornus canadensis) trivs tillsammans med linnea i den lilla surjordplanteringen och bladen blir läckert rosaröda i höstkylan. Jag hade gärna velat ha det inhemska hönsbäret (C. suecica) men den har varit svår att få tag på. C. canadensis och C. suecica är dock så lika att åtminstone jag har svårt att skilja de två.



Bergormroten (Bistorta affanis 'Darjeeling Red') är ny för i år. Förstår inte varför jag väntat att plantera denna fina marktäckare? Utlöparna slår lätt rot och den sprider sig villigt. Sommartid är blomspirorna mer vita men nu i kylan får de samma färg som hönsbärets blad.


Fingerborgsblomman (Digitalis) har nästan blivit en karaktärsväxt hos oss. Den sprider sig och vi har den nu i flera nyanser. Så här års är bladrosetterna som ska blomma nästa år, lätta att flytta. De rotar sig villigt på nya ställen och man kan välja var man vill ha de fina blomspirorna till nästa sommar. Dessutom är de dekorativa bladrosetterna gröna stor del av vintern. En egenskap inte så dålig den heller.


Det har krattats löv också, faktiskt. Visst är det en klok idé att inte kratta upp bladen, att mala sönder dem med gräsklipparen och låta näringen återgå till marken. 

Men vår idé om gräsmatta är inte en frodig och tjock matta. I en naturnära trädgård passar den magrare men artrika gräsmattan bäst. I mattorna växer brunört, klöverarter, teveronika, ärenpris och prästkragar. Där det är magrare kommer rölleka och gråfibbla och i skuggan breder mossorna ut sig. Men vi tar hand om löven som blir härlig lövkompost och tjocka lager läggs ut i trädgårdslandet att förmultna och locka mask. 



Nästan alla sommarblommor är undanställda och krukorna fylls istället med mossor och kvistar från skogen. Men taklöken var så fin att den fick stå kvar en tid till. Här tillsammans med vitmossa i krukan till vänster. Vitmossa och björnmossa är de bästa att ha i kruka eftersom de båda har "stjälk" och går att plocka som buketter. I fuktigt höstväder håller de sig gröna och fina. Skulle de torka är det bara att plocka upp buketten och dränka den i vatten så frächar den till sig på nolltid.



Jag har ju en idé om att inte köpa så mycket säsongsväxter. Hellre då att ta tillvara på vad naturen kan erbjuda när det blivit för kallt sommarblommorna. Men vit ljung i kruka vill jag gärna ha i alla fall. Ser inte så "köpt" ut och smälter fint in. Den blommande ljung som ofta säljs så här års är egentligen en mutation som gjort att blommorna inte slår ut. Kika noga så upptäcker man att det är knoppiga hela tiden. Blommor brukar ju falla av när de blommat ut men i det här fallet händer inte det och plantan befinner sig i knoppstadiet hela tiden. Därför håller den sig också länge.


Och det här carex-gräset, som köptes till ett helt annat tillfälle, går sin tredje vinter i kruka till mötes! I bland överraskas man av att ha fått riktiga överlevare i sin ägo.



Men det måste finnas tid till vila också och i skymningen eldar vi i den vedeldade bastun, tänder lyktor och den öppna spisen utanför. Den modige tar sig ett dopp i det 10-gradiga vattnet. 

Kvällarna nere vid bastun är så härliga!

1 kommentar:

Rost och rädisor sa...

Så fint trädgården går i vila. Även här har det plockats mossa och köpts nån ljung. Intressant info om mutationen.
Carexgräs verkar vara en riktig överlevera, smyggt också.
Ha det så gott
Anette