Vitblommande överlevare

Har svårt att slänga gamla plantor. Även om de är aldrig så gamla, vissna, döende eller föråldrade behåller jag de flesta.

Den här vita rhododendron var som ett magert skelett och sattes ner på undantag i skogen nedanför vårt hus. Nu blommar den tacksamt och bekräftar att 'Cunninghams White' är den bästa av de vitblommande rhododendronen.

Rhododendron 'Cunninghams White'

Tidigt på säsongen blommar den, före de flesta andra storblommiga sorter. Den växter mer på bredden än på höjden och behåller sina blad ända ner till marken. Varje enskild blomma är inte så stor och blomsamlingen lite lös. Men det gör inget eftersom den är så blomvillig och äldre buskar fullständigt vräker ut vita blommor!

I motljuset skiner den vackert och träjonets ringlande toppar vecklar ut sig.

Träjon (Dryopteris filix-mas)

Här i dunklet under träden, i skydd av träjonets stora bladstrut föddes för några år sen två små rådjurskid. Då veknade mitt hjärta och jag försöker alltid minnas just det när jag svär över hur de annars förstör i trädgården. "Med naturen" var det, inte mot!

Försommarblomning

Pingsten är hänryckningens tid sägs det. Och visst kan man bli berusad av allt det vackra, nu när det är så där fräscht och krispigt!

Trots en hel massa att göra på jobbfronten måste man ge sig tid att njuta och i vår bergslagsträdgård dyker gamla trotjänare upp i planteringarna. 

Många av perennerna växer i gamla högar med stenbumlingar. Här har fänrikshjärtat slagit ut och stormhatten är på väg. De tydliga hjärtformade bladen tillhör stor vårkrage (Doronicum plantagineum). Den är inte så där väldigt vanlig och har egentligen sin största förtjänst i att den grönskar tidigt. De gula blommorna sitter på höga stänglar och ser ganska rufsiga och tråkiga ut. Men såhär i vårrabatten ger bladen karaktär. Men den sprider sig och passar kanske allra bäst till förvildning.

Fänrikshjärta och stor vårkrage i röset

Inte särskilt poppis är vårtöreln. Gammal i odling med en enorm spridningsförmåga. Men jag tycker om den. Härligt limegul och när man tycker den börjar bli gänglig efter blomningen klipper man ner den och den kommer tillbaka med mängder av friska skott i rundad form. De barrlika bladen är dekorativa och den får en fin gul höstfärg.

Vårtörel (Euphorbia cyparissias)

En favorit har blivit rönnspirean. Även om jag vurmar för gamla sorter och gärna rena arter av vilda växter måste jag faktiskt erkänna att namnsorter ibland är bättre i odling. Här E-plantan 'Maia' som bara 2 år gammal är hur frodig som helst. Bronsfärgat bladutspring och en av de första buskarna att grönska. Toppenfin!

Rönnspirea (Sorbaria sorbifolia 'Maia' E)

 

Ska man prata om gamla sorter så hör faktiskt randgräset dit. Lätt att tro med sitt moderna utseende att den är nykomling i rabatterna, men ibland kan man hitta den som kvarstående vid gamla ödetorp och den är en odlad form av det vilda gräset rörflen.

Här i en ny plantering på skuggsidan av lillstugan. Den kommer att sprida sig med utlöpare men det är helt ok i en extensivt skött plantering. Vid foten flocknäva som ju också hör till det där gänget som tar för sig om den trivs. Fina tillsammans är de i alla fall.

Randgräs (Phalaris arundinacea 'Picta') 
 och flocknäva (Geranium macrorrhizum 'Spessart')

Och ormögat blommar fortfarande, men håller på att tyna bort och det måste bli en räddningsinsats innan den försvinner från trädgården. För den vill jag gärna ha kvar!

Ormöga (Omphalodes verna)

Ha det så gott och njut av försommaren.

Vårgula mattor av svalört

Slottsträdgårdsmästaren frågade på Facebook om svalörten var Älskad eller Hatad!

För mig är det en riktig älskling. Precis som vårens vitsippor sprider sig svalörten där den trivs i frodiga mattor och blommar nu i mäng, nu innan mycket annat kommit ur jorden. Det kan man älska vilken växt som helst för!

Svalört (Ranunculus ficaria)

Hos mig har de äntligen börjat sprida sig på norrsidan av huset, just där funkia och astilbe täcker marken först om någon månad. Där är det perfekt för svalörten, halvskuggigt, fuktigt och näringsrikt. Efter blomningen vissnar den ner och man kommer knappt ihåg att man haft den och så blir man lika överraskad nästa vår!

De här fina bestånden lyste så gula att jag såg dem i ögonvrån när jag körde förbi. Var bara tvungen att vända bilen, parkera och gå på svalörtsvandring. 

Svalörten lär ha fått sitt namn av att den kommer samtidigt som svalorna anländer efter vintern. Det finns mängde med namnsorter men det är förvånansvärt få biler på dem webben. Bland de vanligare hör 'Salmon White' och...

Ranunculus ficaria 'Salmon White' (Foto: Wikipedia)

den dubbla 'Flore Pleno'.

Ranunculus ficaria 'Flore Pleno' (Foto: Wikipedia)

Den rödbladiga 'Brazen Hussey' dyker också upp med bild på webben.

Ranunculus ficaria 'Brazen Hussey' (Foto: Wikipedia)

Men som oftast kan jag nog tycka att det enkla är det bästa och som vårlig marktäckare duger arten gott och väl. Och lite extra fin är den samplanterad med andra vårmattor.

Med vitsippor slår den gärna ihop sina påsar men jag har också sett underbara bilder där den växter i stora sjok med lungört (Pulmonaria angustifolia). Fantastiskt vackert!

Nu blommar Accoladen

Om någon frågar mig om det tydligaste vårtecknet måste det vara att det är högtryck på jobbsidan och bloggen kommit på efterkälken.

Men idag när min 'Accolade' slagit ut vill jag gärna skriva ett inlägg trots att arbetet pockar på uppmärksamhet. För den är ju så underbar!

Prydnadskörsbär (Prunus 'Accolade')

Kan ju förståss inte konkurrera med Kungsträdgården och inte är det väl längre så originellt att plantera prydnadskörsbär....

... och inte är det väl särskilt mycket funkis (som är det jag försöker hålla mig till i den här trädgården) över trädet heller och snyggt mot gula huset är det ju inte!

Men ibland måste man följa hjärtat och i fjol planterades det ut mot gatan. Köpte ett riktigt högt träd (sh 180) på en gång för att vara säker på att rådjuren inte skulle nå upp till kronan.

Nu ser jag det från köksfönstret och känner att jag planterat något som jag är väldigt glad för, trots allt!