Knoppars förvandling

De här bilderna har nog varit med förr men jag tycker att det så bra illustrerar vad vi har framför oss; förvandlingen från vinter till vår och sommar!

Körsbärsknopparna sväller och däri väntar kronbladen på att få veckla ut sig!

Körbärsknopp

Körsbärsblom

Köldgrader och rhododendronbladen hänger torra och ihoprullade från grenarna. Så fort det blir varmare reser de sig och snart exploderar hela busken i ett cerisefärgat blomsterskum.

Rhododendronbladen rullar ihop sig under kalla vintern

Våralpros (Rhododendron 'PJM Olga Mezitt') i blom

Nu har vi vår och sommar framför oss, den allra härligaste tiden på året. Det har redan blivit ljusare och nu spricker solen snart ut mellan molnen och det ser ut att bli en fin fredagseftermiddag!

Ha en riktigt skön helg

Fler förvandlingar hittar du hos  Roses and stuff

Sökord knoppar körsbärsknopp körsbärsblom rhododendronknopp rosa rhododendron våraning vårkänning 

Läst om Sissinghurst

En bok som jag ofta återkommer till är Tony Lords bok om Sissinghurst. Den har några år på nacken nu. Kom ut 1995 men eftersom Sissinghurst är en klassiker blir ju heller inte boken omodern.

Trädgården är indelad i olika kvarter och varje del är beskriven i var sitt kapitel i boken; Rosengården, Lindallén, Kryddgården, Vita trädgården och så vidare. Här skrivs om hur växtval har går till, vad som passar tillsammans och hur det sköts. Men också om jordtrötthet, kalla vintrar, nedtrampade rariteter och rotvirus. Allt med kunnig saklighet! Och det är just det som jag gillar med den här boken. Rakt på sak, inget knussel och en stor portion trädgårdsmannaskap som författaren generöst delar med sig av.

Och det kan vara skönt att veta när man står där med sina egna tillkortakommanden att det kan strula även på Sissinghurst!

Sökord Sissinghurst Tony Lord National Trust Bok om Vita Sackvill West

Vid fågelbordet

Nu är det snart dags för årets fågelräkning som går av stapeln sista helgen i januari! Alla som tycker det är roligt att hålla lite koll på vilka fåglar man har lockat till sin trädgård har chans att bidra till statistiken. 

Domherren är kanske den mest klassiska av alla vinterfåglar, men jag tycker att man ser den mer och mer sällan. De är lite skygga och försiktiga och kan finnas runtomkring utom just vid fågelbordet.

Domherrar (Foto Wikipedia)

Vanlig hos oss är nötväckan som tycker bäst om jordnötter och solrosfrön. Den blir lätt herre på täppan eftersom de andra fåglarna tycks ha respekt för den.

Nötväcka (Foto Wikipedia)

Riktigt olivgrön är grönfinken. Lätt att känna igen på de gula fjädrarna på vingen. Helst äter den olika sorters frön och verkar tycka bäst om att äta från marken eller från ett platt fågelbord. 

Grönfink (Foto Wikipedia)

Bara en enda gång har jag sett en stenknäck vid fågelbordet. En ganska stor fink med vackra färger och en kraftig näbb, perfekt till att knäcka hasselnötter med som tillhör favoritfödan.

Stenknäck (Foto Wikipedia)

Gråsiskan har jag bara läst om men aldrig haft på besök. Den gillar frön och kan kanske vara intersserad av kolvarna av hampafrön.

Gråsiska (Foto Wikipedia)

Riktigt nära kommer man sällan fåglarna i verkliga livet. Såhär på bild ser man hur otroligt fin blåmesens fjäderdräkt är på nära håll. 

Blåmes (Foto Wikipedia)

Har man tur kan man få besök av de näpna stjärtmesarna.

Stjärtmesar äter jordnötter (Foto Wikipedia)

Med sin mjukludna fjäderdräkt som skiftar i vitt, gammelrosa och ljust grått och med en vacker lång stjärt är den lätt att känna igen. Tror att det är den allra sötaste av alla våra vinterfåglar som vi kan bjuda till fågelbordet.

Men min absoluta favorit är tofsmesen. Så underbart kavat uppsyn, pigg och kaxig! Den tycker precis som andra mesar om både talg, kokos och jordnötter och jag blir lika glad var enda gång den dyker upp vid fågelbordet.

Tofsmes (Foto Wikipedia)

På SOFs hemsida www.sofnet.org finns mer information om fågelräkningen. Den 27:e januari öppnas web-formuläret på deras hemsida där man kan rapportera vilka fåglar man har besök av.  

Genom att bjuda på så många olika sorters fågelmat som är möjligt ökar chansen att få besök av flera olika fågelarter. Talgbollar, solrosfrön och jordnötter är stapelföda. Den vanliga vildfågelblandningen som innehåller ganska mycket havre, tycker jag inte är något vidare. Bättre att köpa frön separat och blanda själv. Kokosnötter, russin, hampafrön, ostkanter och fågelmat från zooaffären som komplement. Nigerfrön kan locka steglits och grönsiska och vissa butiker eller exempel www.vivara.se säljer specialblandningar med bland annat torkade insekter och bär för exempel rödhake.

Och hur man bjuder fågelmaten kan också ha betydelse. Ju mer varierat det är desto bättre. En del fåglar äter helst från backen eller från ett bord. Andra kan tänka sig att båda klänga och hänga för att få i sig av läckerheterna. En del är oblyga men andra vill helst äta på en skyddad plats och därför kan det kanske vara klokt att servera en del mat inne bland grenverket i någon buske eller litet träd. Finns det sen skyddande barrväxter i närheten kan även riktigt skygga fåglar våga sig fram till fågelbordet.

Stjärtmes (Foto Wikipedia)

Sökord fågelbord mata fåglar vinterfoder fåglar frön och mat till småfåglarna

Fantasifulla vilda orkidéer

Det finns så mycket fantasifullt att det blir svårt att välja. Men så kommer jag att tänka på den vilda orkidén flugblomster som är fantasifull så att det räcker!

Flugblomster (Ophrys insectifera) Foto: Wikipedia

Den luktar och ser ut på ett sätt så att grävstekelhanen blir så attraherad att han försöker para sig med blomman! Växtvärlden har verkligen en batteri med knep för att locka pollinerare.

En annan vild orkidé som påminner om flugblomster och som också är fantasifull på nära håll är skogsknipprot. Den skulle jag ge vad som helst för att få ha i min naturträdgård!

Skogsknipprot (Epipactis helleborine) Foto: Wikipedia

Man behöver bara ögna igenom florans register för att upptäcka att även namnen är fantasifulla! Renfana, sumpnoppa, svartkämpar, vattenbläddra, strandklo, sjögull, topplösa, sårläka, skär kattost, jungfrukam, råttsvans eller puktörne. Ingen brist på fantasi här inte! Och många är vackra också. Puktörne är värd att visa på bild (även om den inte är en orkidé) med sina rosa läppblommor.

Puktörne (Ononis repens) Foto: Wikipedia

"Puk" är ett gammalt namn på Hin Håle själv och kanske tyckte man att de långa törnarna var djävulens påfund!

Men priset, både vad gäller skönhet och fantasieggande uppenbarelse, tar ändå den hemlighetsfulla nornan!

Norna (Calypso bulbosa) Foto: Wikipedia

Nornan är ett sagoskogsväsen som inte mer än 20 cm hög slår alla skogsvandrare med häpnad!

Jag fantiserar om att hitta henne nån gång på någon vandring i Bergslagsskogarna.

Ha en trevlig helg!

PS. Om du inte redan gjort det; klicka gärna i vad du önskar till din trädgård 2012 i marginalen till höger!

Sökord svenska vilda orkideer fantasifulla växter vackra orkideer 

Björkbacken i våra hjärtan

Björken har säkert en plats i allas våra hjärtan.

Inget är väl som en björkbacke under våren? Konstnären Oskar Bergman älskade björkar och redan när jag var liten tyckte jag att han målade så vackert!

Att ha en björkbacke med vitsippor om våren är få förunnat och att "skapa" en björkbacke från början är inte gjort i en handvändning.

Björken är ett "pionjärträd" och är bland de första att vandra in på ett hygge eller på ett ställe där jorden är blottad. Precis som granen ratas den av både älg och rådjur och därför är det oftast problemfritt att hålla björk som små träd. När de väl sätter fart växer de fort!

Oftast börjar man kanske med en plätt jord där det redan självsått sig björkplantor och redan efter några år kan man göra en första röjningsrunda så att det blir ca 1 - 2 meter mellan småträden. När stammarna blivit 2 - 3 cm grova kan man stamma upp dem och när kronorna vuxit så att de börjar snudda vid varandra kör man en andra gallring. Att lämna kvar alla kvistar och urgallrade småträd på marken är det bästa man kan göra.  

Vårt eget långsiktiga björkbackeprojekt ser fruktansvärt ut efter röjning men när man vet hur mycket viktig näring som återgår till marken när kvistar och grenar förmultnar, är det lättare att stå ut med det. Och ju mindre bitar man ids klippa ju fortare går nedbrytningen.

En växt som älskar att växa bland förmultnande växtdelar är vitsippan! Den har redan ökat i antal hos oss.

Gulsippan står än så länge i kruka och väntar på att få bli planterad. Den önskar något mer kalkhaltig jord än vitsippan men den är värd att pröva.

När björkarnas löv spruckit ut och sipporna försvunnit för säsongen blir det mörkare och lite fuktigare på marken. Då är det dags för krolliljorna! Tänker mig att de höga spirorna ska vara vackra mot de vita björkstammarna. 

 

Vill man ha effekt på en gång måste man köpa plantor av krollilja men visst går det att så frön! Behövs bara tålamod en sisådär 6 - 8 år! Så lång tid tar de innan de blommar.

   

Men frön får det bli i det här fallet. Första omgångarna är sådda och nu spär jag på med nya frön varje säsong. Och i år blir det vita krolliljefrön också!

Att skapa björkbacke är verkligen ett långsiktigt projekt men trädgård måste få ta tid, särskilt om man vill skapa en naturträdgård och använda sig av det som naturligt kommer upp ur marken!

Underbara färger och generös växtlista

Att titta på kombinationer, färger och växter som passar i hop är alltid roligt. Att också få handfasta växtlistor från de allra bästa på design kan ge extra utdelning!

Från Chelsea 2011 - har redan visat en del därifrån - har jag fortfarande en del ovisade bilder och växtlistor som jag gärna skulle vilja dela med mig av, nu när vi sitter böjda över beställningslistor och planering inför kommande säsong. Någon liten idé kanske man kan använda?!

Den här trädgården är designad av Cleve West för The Daily Thelegraph och går i underbara gula, röda och silveraktiga toner. I slutet finns en lista på många av växterna som ingår. Var så god och njut!!

Acanthus mollis 'Rue ledan'	Mjukakantus
Achillea 'Taygetea'	Rölleka
Alchemilla erythropoda	Rödskaftig daggkåpa
Anemanthele lessoniana	Fasanfjädergräs
Anthriscus sylvestris 'Ravenswing'	Hundloka
Astrantia major 'Claret'	Stjärnflocka
Buxus sempervirens	Buxbom
Centranthus ruber	Pipört
Clamagrostis x acutiflora 'Karl Foerster'	Tuvrör
Clematis 'Blue River'	Klematis
Dianthus cruenstus	Blodnejlika
Erigeron karvinskianus	Murbinka, ampelbinka
Euphoribia cyparissia 'Fens Ruby'	Vårtörel
Eurphoribia myrsinites	Myrtentörel
Foeniculum vulgare 'Gian Bronze'	Bronsfänkål
Geranium phaeum 'Album'	Brunnäva
Gillenia trifoliata	Gillenia
Libertia grandiflora	Sidenlibertia
Mathiasella bupleuroides 'Green Dream'
Myrtus communis subst. Tarentia	Myrten
Potentilla atrosanguinea	Blodfingerört
Rosmarinus officinalis	Rosmarin
Stipa gigantea	Stort fjädergräs
Taxus baccata	Idegran

Att gilla djävulsbuskar

Djävulsbuskar brukar det kallas, smällspireorna (Physocarpus opulifolius)! Eller i alla fall den mörkbladiga 'Diabolo' vars sortnamn kommer från grekiskans 'diabolos' som betyder just djävul.

Jag tycker att det är otroligt tåliga, användbara och bra buskar. De rödbladiga brukar dyka upp i mängd under höstarna, säkert därför att de gör sig färgmässigt bra med många andra mer färgsprakande höstväxter.

Färgsprakande av egen kraft är den gulbladiga 'Dart's Gold'. Om den planteras så att kvällsolen strålar på den så blir den nästan självlysande! En buske som annars inte är lika spektakulär som sina rödbladiga släktingar. Men som solljusfångare är den suverän och lyser upp vilket dunkelt hörn som helst!

Limefärgade blad på 'Dart's Gold'

När smällspireorna blir lite äldre och börjar blomma med sina vita blommor kan man också få glädjas åt de knallröda frukterna.

Det är de balongformade frukterna som gett namnet Physocarpus. 'Physo' betyder blåsa och 'carpus' frukt. Allt har sin förklaring!

På senare år har det dykt upp många nya namnsorter och likt heuchera är det varianter på rödbladigt och limefärgat som gäller.

'Diable d'Or'

Även storleken kan variera och några småbladiga sorter dyker upp i bland. Här nedan 'Little Devil'. Bladen är en aningens lite större än bladen på måbär, men inte mer än så. Ganska fin faktiskt.

'Little Devil'

Efter att ha surfat runt en stund och hittat fler snygga färgkombinationer blir jag mer och mer övertygad om att smällspirean verkligen är något att lägga vantarna på!

'Coppertina' (www. portlandnursery.com)

'Andre' (www.ovocnaskolka.cz)

'Center Glow' (www.soonerplantfarm.com)

Till zon III klara sig de rödbladiga. Den gulbladiga 'Dart's Gold' lever väl uppe hos oss i Bergslagen (zon IV - V). 

Torktålig är den också. Den rödbladiga vi har i vår trädgård utanför Stockholm står på ett magert och torrt ställe och kinkar inte. När den blir äldre blir växsättet lite överhängande och bladen så småningom mindre. Vill man behålla stora, vackra blad gör man bäst i att vara tuff med sekatören. De är de årsgamla skotten som ger de vackraste bladen och det är ju dem man är ute efter.

Bästa inspirationen

Ibland kan man undra varifrån man får sin inspiration. Hur kommer det sig att man tycker just det är vackert och varför är det just de speciella växterna som man så ofta kommer tillbaka till i tanken?

Jag tror att mycket av det här kommer från ens barndom, från dofter och upplevelser, från förnimmelser och scenerier, från platser man besökt och från trädgårdar och natur som man vistats i!

Minnet av en vacker hage i Småland har betytt mycket för mig och den känslan vill jag ofta återskapa. Enorma var de buketter vi blockade av vilda blommor när vi vandrade till "Roligagärdet", en hagmark runt grunden av soldaten Roligs raserade torp.

Där växte prästkragar och smörbollar...

... och i odlingsrösena frodades vildapel, hagtorn, majbräken och nyponros och vackra gamla väderbitna grindar måste nogsamt stängas för att inte släppa ut kreaturen när vi vandrade mellan hagarna.

Nyponros

Det var inte bara växterna som gav upplevelsen utan också den svala fuktigheten under högre träd och solstrålarna som silades genom lövverket. Det kuperade landskapet gav variation och fägatan slingrade sig mjukt mellan kullarna.

Från ett gammal tidningsklipp.

I en gammal trädgårdsbok "Trädgården som Hobby" från 50-talet som stod i mina föräldrars bokhylla fanns ett kapitel om naturvård. Jag tittade ofta på bilden av björkbacken med taxen och de små fina "julgranarna". Än idag tycker jag om björkarnas vackra stammar och den grafiska formen på smågranar.

Ur "Trädgården som hobby".

I den Småländska hagmiljön fanns det gott om sten. Samlade i rösen, infällda i husgrunder eller staplade i långa stengärdesgårdar gav de landskapet en typisk prägel. Sten inspirerar och särskilt vackert är det när mossor och lavar befolkar stenarna.

Ännu en gammal pappersbild.

Den där underbara svala skuggan och de vackra ljusspelen på marken kan ju också upplevas i parker med stora träd. Nu är det inte så enkelt att fixa en 150-årig kastanj till sin trädgård men det går att skapa samma stämning med betydligt mindre träd. Men över stora träd finns det en alldeles speciell fascination!

Charlottenburg i Råsunda

En bok jag också ofta bläddrade i var "Skogens träd och buskar". Vitpilens fina silhuett med skridskoåkarna har fastnat i minnet.

Vitpil i boken "Skogens träd och buskar i färg" av Tor Nitzelius

*****

När jag blivit lite äldre läste jag Margit Söderholms böcker som utspelade sig i 1800-talets Hälsingland. Här föddes ett intresse för bygdehistoria och för gamla hus. Tänk vilken känsla det är i knuttimmer!

Gammalt timrat ryggåshus i Bergslagen

Och vad fantastisk snyggt timret har använts i Linnéträdgården eller i Skogens Trädgård. Man kan bli salig för mindre!

Linnéträdgården som numera finns i Växjö. (foto: Växjö kommun). Trädgården designad av Ulf Nordfjell.

Ny modern design behöver ju inte vara en motsats till vare sig gammalt eller till naturligt. En arkitekt som jag ganska tidigt fick nys på var Frank Lloyd Wright och hans hus som byggts rakt ovanpå ett vattenfall mitt i skogen! Men mer om det nån annan gång...

Vad får du din inspiration från? Är det något från din barndom som du har med dig i dina planer för trädgården? Vore jättekul att få höra!!

PS,
Fyll gärna i vad du önskar i din trädgård 2012! Du kan klicka i hur många val som helst i marginalen till höger.