English Cosy

I senaste numret av Sköna hem skriver Dan Gordan om "English Cosy", en lantlig stil som känns fin att tänka på så här i höstvädret; tända brasor, varmt te och nybakade scones.

Stilen har en stark anknytning till Art & Craft-rörelsen som också togs upp i Sverige av bland andra Ellen Key läser jag. På trädgårdsområdet var det väl framför allt Emma Lundberg som fick företräda den här smakriktningen och flera av de växter som traditionellt växer vid gamla engelska hus på landsbygden blev också populära i Sverige under första halvan av 1900-talet.

De här bilderna är tagna i ett par av de charmiga gamla byarna vi besökte under vår englandsresa i våras. Vi förknippar gärna rosor med den engelska landsbygden men i den här södra delen av England var de inte alls vanliga. Här dominerade murgröna, vildvin, gulbladiga buskar och träd, marktäckande nävor och idegranshäckar.

 Murklockan är vanlig även hos oss och den fanns på många ställen hängande över de gamla murarna. 

Storbladig vintergröna ser man inte så ofta här hemma, men är värd att leta efter. Särskilt den brokiga sorten som är fantastiskt fin i samplanteringar.

Engelsmännen tycks ha en förkärlek till gulbladigt. Kanske därför att det är så vackert till de gamla tegelstenshusen och sandstensfasaderna! Den här busken var otroligt vanlig. Någon som känner igen den? Just nu står det still i huvudet!

Gulbladigt korstörne till höger, härdig till zon II i Sverige, fanns också i många trädgårdar.

Fläder och formklippta häckar hör till bilden.

Spansknäva finns i fler färger, men den här rosa var väldigt söt och blommade i mängd.

Blomsterkornellen, har underbara sidenvita blommor och blir med tiden en stor, yvig buske. Den är härdig till zon II här hemma och trivs bäst i sur jord.

I fjärran de vackra lövskogarna som blånade i diset. Lite kyligt och duggregnigt var det. Kanske man kunde ha fått en kopp varmt te om man knackade på?

Vad jag tilltalas av är att engelsmännen håller fast vid sin traditionella stil och att stommen i trädgårdarna är växter som funnits i flera decennier. När jag som tonåring tillbringade mycket tid i en engelsk släktings trädgård kan jag inte minnas att något nytt köptes eller att vi besökte någon plantskola. Ändå var min släkting en stor trädgårdsälskare! Nej, det togs skott och frön, byttes med grannar och vänner och de gamla plantorna sköttes med omsorg och behölls år efter år. Verkligen en sorts sympatisk återvinning och ett okommersiellt förhållande till trädgården!


Ha en trevlig kväll
Kristina



PS
Choisya ternata `Sundance´ heter den gulbladiga busken. Tack till Susie på Stjärnarve som visste det!

Rosa blomning på hösten

Tänk att det ändå är så många senblommare som är rosa. Lätt annars att tro att allt ska flamma i gult och rött! Här något av det som fanns på landet i helgen.

Stjärnflocka är inne på sin andra omgång. Inte så många blommor den här gången, men tillräckligt för att man ska bli glad!

Stjärnflocka (Astrantia major)

Kärleksörten finns där alltid, älskad av humlorna långt in på hösten. När vädret är kyligt blir de så slöa att man kan fånga dem med bara händerna.

Kinesisk kärleksört (Sedum spectabile)

Ormroten är ny för i år. En ensam planta står där för att få visa vad den går för och om den kan tänkas passa in! Och det gör den absolut. Fler plantor kommer att få göra den sällskap. Riktigt snygg är den tillsammans med majbräken och rosa rosor.

Stor ormrot (Bistorta officinalis 'Superba')

Fuchsiorna hänger också med men måste snart få komma till sitt vinterförvar. Sorten 'Charlotte Clyne' har varit otroligt blomrik. Köptes som små skott i våras som nu blivit ordentligt omfångsrika. 

Fuchsia 'Charlotte Clyne'

Fuchsia 'Charlotte Clyne'

Inte alls lika omfångsrik men nästan vackrare i både växtsätt och färg är 'Albertine' med stadiga upprättstående stjälkar och mörkgröna frodiga blad. Blommorna i rosaviolett. En ny favorit.

Fuchsia 'Albertine'

Gick förbi en rysk lönn häromdagen och tyckte den var så fin. Den är inte så vanlig i handeln. De är oftare man hittar ginnalalönnen som är en underart till rysk lönn.

Nu blir ju näsorna rödare så småningom, men visst skulle den passa bra som bakgrund till alla rosablommande höstväxter? 

Rysk lönn (Acer tataricum)

Må så gott i höstvädret!

Kristina 

Växter i det här inlägget:

• Stjärnflocka (Astrantia major)
• Kinesisk kärleksört (Sedum spectabile)
• Stor ormrot (Bistorta officinalis 'Superba')
• Fuchsia 'Charlotte Clyne'
• Fuchsia 'Albertine'
• Rysk lönn (Acer tataricum)

Murgröna Vintergrön favorit!

Nu är det knopp på murgrönan och om höstvädret håller sig milt kommer knopparna att slå ut. Vissa år hinner inte murgrönan med innan vintern kommer och knopparna förblir slutna. Med det gör inget för knopparna är så fina i sig. 

När murgrönan blir äldre ombildas viss rankor till att börja växa som en buske. Bladen blir släta och det är då som murgrönan kan börja blomma. Tar man skott av en sådan del av murgrönan lär den behålla sin buskiga form och kan has som krukväxt har jag läst.

Förra vintern var sträng och när våren kom hade mycket av vår murgrönas buskdelar dött i kylan. Det fanns inget annat att göra än att börja klippa bort de döda grenarna....

...men inne bland bladen upptäckte jag att koltrasten byggt bo! Och där låg honan på ägg bland alla långa rankor.

Men det var för sent, jag hade redan hunnit skrämma henne och efter några dagar var boet tomt.

Har man riktig otur efter en sträng vinter kan hela murgrönan dö. Roligt ändå att den här trädgårdsägaren har låtit det torra murgröneskelettet stå kvar. Blir ju faktiskt ett ganska spännande blickfång i trädgården.

Vår egen murgröna mådde dock bara bra av att blir tuktad. Aldrig tidigare har den varit så grön och frodig!

De nya bladen som växte ut var frisk ljusgröna och växtkraften är enorm. Man måste hålla den i schack för att den inte ta över. Den är gammal vid det här laget och är ingen känd namnsort. Sorten Hedera helix 'Hibernica' som finns i handeln är också storbladig och påminner om den här. 

Vill man ha en riktigt härdig mugröna, i alla fall till zon IV, har E-planta två nya sorter som båda härstammar från Visby och som har överlevt de hårda krigsvintrarna där på 1940-talet. 

Dels den småbladiga  'Grafik' ........

Hedera helix 'Grafik' (Foto:  E-planta)

... och dels sorten ' Huldra' med lite större blad. Även den går till zon IV.

Hedera helix 'Huldra' (Foto: E-planta)

Börjar man titta lite närmare på murgrönor ser man snart att det finns många varianter på bladen, mindre och större blad, med tydliga nerver eller alldeles släta. I England finns bland annat den här vackra varianten lite var stans.

Även om murgröna oftast växer på väggar, murar och plank tycker jag att den är allra bäst som marktäckare. Garanterat inget ogräs kommer upp i en tjock murgrönsmatta!

Och sen är ju rankorna så otroligt vackra att använda i kransar och andra arrangemang, hållbara och vintergröna som de är!

Växter i det här inlägget:

• Hedera helix 'Hibernica'
• Hedera helix 'Grafik'
• Hedera helix 'Huldra'

På de här länkarna finns många fina sorter att bekanta sig med:

http://www.eastcheam.co.uk/

http://www.about-garden.com/se/en/fotoa-Hedera+helix/

Designknep med spegel

Många är de varv man har gått i sin trädgård, funderat och planerat, varit ömsom kritisk och ömsom nöjd med designen. Lätt att bli hemmablind!

Då kan en spegel vara ett knep! Genom att titta på sin trädgård genom en spegelbild ser man den med helt nya ögon. Spegelvänt känns det nästan som man går in i en trädgård där man aldrig varit förut och helt plötsligt ser man detaljer eller sammanhang som man inte sett tidigare.

Försök får du se! Jag lovar att det kommer att kännas annorlunda.

*****

Nu skiner solen i Stockholmstrakten igen. 

Ha en skön måndagskväll.

Överraskningarnas hibiscus

Hemkommen från Bergslagen var det ju lite att sköta om här hemma, även på fönsterbrädorna.

Att hibiscusskottet, som jag fick för en tid sen hade tänkt att välkomna med en blomma hade jag inte räknat med! Är det någon som känner igen sorten? Vet inte alls vad det är, men den är ju ganska fräck, inte sant?

Ha en skön kväll!

Några dagar senare, 12 september: Tack till Fia som visste att det är en fjärderhibiscus, Hibiscus schizopetalus. Så kul att få veta vad den heter. Verkligen toppen med hjälpsamma bloggare.

Underbara funkia!

Det är inte svårt att älska funkia, eller hosta efter det latinska namnet, som vi numera ofta kallar dem. De är helt suveräna som grund i vilken plantering som helst.  Självskrivna i alla moderna och lite sparsmakade planteringar men lika användbara i både breda "mixed borders" som bland romantiska mormorsväxter.

På mässor ställer ofta "Hosta"-sällskap ut mängder av plantor med blad i alla möjliga gröna, vita och gula nyanser. Det finns stora och små blad, blad med vågiga kanter eller blad smala som stiletter. Det dyker ständigt upp nya namnsorter och man skulle kunna fylla en hel trädgård med dem och ändå inte bli uttråkad.

'Honeysong' i mitten med gula bladkanter. Den lilla limefärgade
till höger heter 'Paradise Island'

Vita kanter har 'Zagers White Edge' till vänster

Funkior kan bli gamla och jag har några sorter i trädgården som jag haft i flera år och som fortfarande gör mig glad. De blir långsamt större om de har gott om plats. Står de för trångt så blir bladen egentligen bara mindre i storlek, annars fortsätter de växa som om inget hade hänt. 

Lilla söta 'Golden Tiara' är nu flyttad till sitt tredje ställe och trivs i en ficka nedanför berget tillsammans med myskmadra och gräs.

Hostia 'Golden Tiara'

Den här okända sorten står strax intill och trivs den med!

Det är lätt att tro att funkior är moderna växter men höstfunkian 'Hosta lancifolia' har funnits i odling i Sverige sen 1800-talet. En funkia som alltså passar bra i en gammaldags och romantisk plantering.

Höstfunkia (Hosta lancifolia)

Min absoluta favorit är den storbladiga daggfunkian 'Elegance'. I nästa 15 år har den stått på samma plats och är nu riktigt rejält stor, närmare 1,5 meter bred.

När det har regnat gör verkligen daggfunkian skäl för sitt namn!

Hosta sieboldiana 'Elegance'

Fin är också den lilla japanska daggfunkian 'True Blue'. Båda får fin, nästan lysande gul höstfärg.
Kika gärna på ett senare in lägg som bland annat visar det! => "10 dagars sprakande höstfärg"

Japansk funkia (Hosta sieboldiana 'True Blue') 

Länge har också brokfunkian funnits i odling. Kanske inte min allra bästa sort men den lyser upp fint i ett mörkare hörn av trädgården.

Brokfunkia (Hosta undulata 'Mediovariegata') 

Den här funkian har jag fått i gåva och vet inte vad den heter, men bladen är symmetriska och den har vuxit till en stor och härligt välformad kudde.

En av funkians stora fördelar är att den klarar sig bra i skuggigt läge. Skulle de ändå vara fråga om ett soligare ställe är Patriot en av dem som bäst skulle klara sig! Den har dessutom riktigt ljusa kanter och som gör den till en av de vackraste funkiorna. Patriot förekommer ofta i Ulf Nordfjells trädgårdar.

(Hosta fortunei 'Patriot')

Nästan alla jag själv har i min trädgård står i fuktiga bergsskrevor och många har stått på samma plats i flera, flera år. När höstarna kommer låter jag bladen vissna ner och täcker dem sedan med ett lager löv som får förmultna. Blomstänglarna klipper jag däremot bort eftersom de inte har något "skönhetsvärde". De säckar inte ihop som bladen utan står kvar som styva fula pinnar under vintern. 

Funkior brukar hålla sig friska och frodiga men ett "Hosta-virus" förekommer i Sverige sen en tid tillbaka.  Viruset visar sig som fläckar på bladen och smittar genom växtsaften och spridningen av sjukdomen sker genom verktyg och hantering. 

Det har inte skrivits särskilt mycket om detta på svenska och därför är det inte ännu inte så känt. I tidningen "TrädgrådsAmatören" finns en längre artikel. http://www.tradgardsamatorerna.nu med uppmaningen att sprida kunskap om det här viruset. Bland annat kritiseras det ständiga arbetet med att ta fram nya sorter där färgförändringar - i synnerhet om det är fråga om att färgerna flyter ut i varandra - och buckliga och vågiga blad i själva verket kan bero på just det här viruset.

Men även brokfunkians vridna blad, även om det kanske inte beror på virus, är ju från början en "avvikelse" som ansågs vara dekorativ. Och många gånger är det just mutationer och snedsprång i arvsmassan som skapat exklusiva och eftertraktade sorter av både funkia och många andra växter.

En naturträdgård vid sjön

Jag får ibland frågor om varifrån jag skriver min blogg, från vilken landsände jag rapporterar och fotograferar! Så här kommer en liten presentation från en av mina trädgårdar, ett ganska nyköpt lantställe i Bergslagen på vägen mellan Nora och Grythyttan. 

Tomten på 10 000 m2 sluttar svagt ner i öster mot en stor sjö. Naturen är runt sjön är vild och här finns både varg och björn. Området ligger ovanför den biologiska norrlandsgränsen och är en del av höga kustlinjen. Jorden är blockig morän och odlingszonen på gränsen till V.

Stora stenblock utmed vår strand. 

På våren bildar liljekonvaljerna tjocka mattor mellan träden.

Under 1800-talet var området löväng och några åkertegar bröts upp i den magra jorden. 

På  kartan från 1812 är området markerat som Hage.

Men under sena 1900-talet vandrade skogen in och allt växte igen. Linnéa, vitpyrola och revlummer är kvar från den tiden.

Linnéans långa rankor slingrar sig i gräset. Den är en typisk skogsväxt och borde inte alls trivas bland grästuvorna.

Man kan fortfarande hitta odlingsrösen på flera ställen på tomten och när vi hugger ur i skogen kommer det upp vildapel, häggmispel och olvon ur jorden, rester från den gamla lövängen och vi hittar småträd av lönn,  brakved, gråal och oxel. Från herrgården har det smitit ek och lärk som fått förnyad kraft sen solen och värmen släppts in på tomten.

På den gamla slåtterängen som inte är större än 400 kvadrat blommar bland annat gullviva, smörboll, gökärt, ängsvädd och Jungfru Marie Nycklar, rester av den gamla slotterfloran.

Jungfru Marie Nycklar (Dachtyloriza maculata) 

Smörbollen (Trollius europaeus)
som kallas Daldocka i Bergslagen, är en absolut favorit!

På 1940-talet när det blivit för orationellt att odla de små åkertegarna styckades marken av till herrgårdens husläkare för att denne skulle kunna bygga en sommarstuga. Trädgården är mycket liten runt huset och älgen har ätit upp nästan allt man försökt odla genom årens lopp.

Björkarna har lämnats men står ännu för tätt för att släppa upp nya träd.

Nu försöker vi skapa en trädgård i gränslandet mellan vild natur och en trädgård i lantlig stil. Skogen har tagits bort på den södra delen för att släppa in ljus och sol, men det ser förfärligt ut med kalhyggen! Nu gäller det att skapa dungar och fin återväxt bland allt sly som kommer upp om det nånsin ska kunna se ut som en löväng igen. 

Med klippt gräsmatta är det lättare att se konturerna efter de gamla åkrarna .

Där det varit åker klipper vi gräset. Det känns viktigt att försöka behålla och synliggöra åkrarnas konturer med åkerhak, terrasser och odlingsrösen.

Rester av trappor, gångar och murar i trädgården måste restaureras för att skapa struktur och för rumsbildningen planerar vi för staket och gärdesgård, och för häckar i gran och liguster.

De få planteringar som finns behöver grävas om och föryngras. I de gamla rabattresterna finns bland annat akleja, riddarsporre, stormhatt, fänrikshjärta, stor vårkrage, vårtörel, stor fetknopp, gulsporre och praktbetonika att ta vara på. Träjon, digitalis och borstnejlika frösår sig generöst. Men först är det fråga om att sätta strukturen i trädgården även om det är svårt att låta bli att planera för rabatter och perennplanteringar!

Akleja (Aquilegia vulgaris)

Trädgårdsriddarsporre (Delphinium elatum)

Fänrikshjärta (Dicentra formosa)

Vårtörel (Euphorbia cyparissias)

Gullsporre (Linaria vulgaris)

Praktbetonica (Stachys grandiflora)

Jag samlar gärna växter med lokal anknytning och älskar att ta skott och frön från lite gammaldags och ovanliga sorter och blir själaglad om jag får ett skott från någon gammal trädgård i trakten. Fruktträd är en utmaning eftersom älgarna massakrerar dem på vintern, men skam den som ger sig och att plantera gamla tåliga sorter av äpple, päron, klarbär och plommon ingår i planerna. Ett litet trädgårdsland med bärbuskar, rabarber, humle och potatis hör också till. En kryddgård står också på planeringslistan.

Vid stranden växer ljung och odon och där försöker vi skapa en naturnära strandträdgård. Där har vi byggt bastu och vid uteplatsen planeras för grill och utekök. Under de stora stenblocken finns fin sandbotten och framför sjöboden finns en liten sandstrand. I sjön fiskar vi kräftor, gädda och abborre. Längre norr ut i sjösystemet finns den fridlysta Brunnshytteöringen.

Ny plantering vid stranden.

En hundra meter bort utmed stranden finns planer på en norrländsk högörtäng. En hassellund, en hed, skogsträdgård  och sankmark står också på planeringslistan.

Vi försöker värna om djuren och vi sätter upp holkar och boplatser för bland annat fåglar. Genom att variera holktyperna kan man locka både sjöfågel, ugglor och småfåglar.

****

Men planeringen är långsiktig! Det är viktigt att ta sig tid att njuta av den underbara naturen, av växter och djur som vi har omkring oss. Det är en ynnest att ha en bit mark att ta hand om och det är en aldrig sinande källa till inspiration!

Uteplats vid den nybyggda bastun.

Även på vintern är vi här!