24 juni 2011

Äng i högsommartid

Ängens storhetstid är redan förbi. Den varma försommaren gjorde att smörbollarna, gökärten och nävorna hunnit blomma ut. Men några nykomlingar har ändå visat sig i dagarna.

Ängsklocka (Campanula patula)

Den vackra ängsklockans frö följde med ett jordlass för något år sen. Den är tvåårig men har vi tur så frösår den sig och stannar hos oss. Den är lite mer lilablå än de vanliga klockorna och den vänder sina blomkalkar uppåt. Den lär vara ganska typisk för Bergslagen och jag har aldrig sett den någon annan stans.

Liten blåklocka (Campanula rotundifolia)

Den vanliga lilla blåklockan har däremot alltid funnits här.

Ängsskallra (Rhinanthus minor)

Ny är också ängskallra. Jag hittade den vid ett gammalt torp i fjol, tog frön och slängde ut lite sådär på måfå.  Och nu dyker den upp!  Inte heller den är flerårig men man hoppas att den frösprider sig. När fröbubblorna torkar skramlar fröna därinne så att det hörs när det kommer en vindpust. 



Högsommarängen är inte lika prunkande som vårängen och den blir snabbt gulbrun när gräsen börjar blomma.

Åkervädd (Knautia arvensis)

Men till högsommarängen hör även ängsvädden. Jag har försökt sätta den i rabatten men se det gillade den inte alls! Men på ängen sprider den sig.

Prästkrage (Leucanthemum vulgare)

Prästkragen är ju en älskling. I en äng behövs mycket vitt för att man på avstånd ska tycka att det ser vackert ut, i synnerhet på högsommaren. Men våra prästkragar som vi själva sått har inte hunnit bli så många ännu. Viktigt är ju att vänta in att deras frödiskar blir mogna på sensommaren innan man slår ängen och det kräver tålamod!


Ängen är verkligen ett krypa-nära-inpå-ställe. På avstånd ser det mest grönt ut. Men kring stenar och små kullar har jag satt törnrosor och aplar för att få in lite höjd och variation. Vi får se hur det blir om några år.

Läs gärna mer om ängen i de här inläggen:



Växter i det här inlägget:
  • Ängsklocka (Campanula patula)
  • Liten blåklocka (Campanula rotundifolia)
  • Ängsskallra (Rhinanthus minor)
  • Åkervädd (Knautia arvensis)
  • Prästkrage (Leucanthemum vulgare)








1 kommentar:

Helena sa...

Ängs skallran kände jag direkt att jag villa bryta av stjälken o föra den till örat o skaka!
KRAM från mig!