Julros och dagsmeja

Som små vita ägg har julrosens knoppar legat och väntat på att få slå ut. Den hukar i snökanten och några blommor har skadats. Det är vanskligt att vara bland de första blommorna för säsongen! 

Julrosen är planterad på ett murkrön, precis utmed vägen till brevlådan. Varje morgon kan man titta på den för att se hur mycket som kommit upp sen igår!

Numer finns otroligt många vackra hybrider, men den här är en Helleborus niger, den äldsta odlade sorten och är rent vit. Lite beroende på temperaturen senare på våren kan den bli vackert rosa och så småningom limegrön. Den frösår sig villigt och de små plantorna är lätta att flytta.

I Inger Larsson bok om medeltida växtnamn läser jag att julrosen också kallas prustrot. I en medeltida läkebok står att man ska stöta den med mjölk och honung, göra en kaka av det för att ta död på möss eller sorkar! Jag har också läst att julrosen ingår i häxbrygder och annat läskigt. En växt att ha respekt för.

I dagsmejan smälter snön och allehanda skräp blir synligt. Ändå skimrar iskristallerna i motljus! 

I Åre, dit vi åker i morgon, är det däremot gott om snö och härligt skidföre. Bloggen tar en liten vinterpaus!

Jag bär ändå på en from förhoppning att det inte ska finnas en enda gnutta snö kvar när vi kommer hem igen i nästa vecka. Tänk om det kunde bli så! 

Tag väl vara på våren och njut av vare stund!

Källa till detta inlägg:

"Millefoium, rölika och näsegräs - Medeltidens svenska växtvärld i lärd tradition", Inger Larsson, 2009, Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien

Fjällängen

Utmed stranden i nordost har vi huggit upp en liten glänta. Uppe från huset syns den inte. Gläntan är skymd av granarna men en stig leder genom skogen och man får se upp så man inte snubblar på rötter och stenar. Men precis när skogen öppnar sig ser man ut över vattnet och den stora sjön. I fjärran blånande höjder och milsvida skogar.

Här vill jag ha en norrländsk glänta, en frodig ängsbjörkskog, med fjällkvanne, rödblära och stormhatt. Stormhatten är giftig men ack så pampig och kan i gynnsamma lägen bli upp till 2 meter. Den är verkligen en karaktärsväxt för den här biotopen.  

Pratensis säljer fjällängsfröblandning. Det blev mitt enda inköp på mässan Nordiska Trädgårdar!

Rödblära (Melandrium rubrum)

Nordisk stormhatt (Aconitum septentrionale) (Foto: Wikipedia)

Tyvärr har vi inga knuttimrade fjällstugor på tomten i Bergslagen men jag har lånat vackra bilder från Jens Svensson för att få den rätta atmosfären i det här inlägget! 

Tansbodarna (Foto: Jens Svensson, Skogstorpet)

I ängsfröblandningen finns också frön från både midsommarblomster, smörboll och den ståtliga borsstisteln. Den kallas också brudborste och saknar taggar som annars kan göra vackra tistlar till vresiga monster. Brudborsten växer vild på många ställen i våra trakter och är nog den finaste av alla vilda tistlar.

Idag växer olika gräs och mossor på den plats där fjällängen är tänkt. I stället för att ta sig an hela området kan man ta upp rutor 30 - 30 cm som görs fria från annan växtlighet och i dessa rutor så fröblandningen. Då blir projektet lite mer hanterbart!

Midsommarblomster (Geranium silvaticum)

Smörboll (Trollius Europeus)

Brudborste (Circium heterophyllum)  (Foto: Wikipedia)

Tansbodarna (Foto: Jens Svensson, Skogstorpet)

I en norrländsk ängsbjörkskog måste man ju ha fjällbjörk. Inte alls så lätt att få tag på men jag tror att man kan få samma känsla av spädare björkar som man tuktar till att bli lite krumma. Fjällbjörken är ingen egen art utan anses vara en underart till vår vanliga glasbjörk så utgångsläget är ok.

I den här gläntan kan man tidigt på sommarmorgnarna inlindad i en filt och lutad mot en gammal stubbe se solen långsamt sega sig upp över trädtopparna på andra sidan vattnet. Det brukar vara alldeles stilla, tyst och mjukt i mossan. Enda sällskapet är lommen som sakta glider  fram över den blanka vattenytan.

 En plats väl värd en fjälläng!

Tansbodarna (Foto: Jens Svensson, Skogstorpet)

Tack Jens för att jag fick låna dina vackra bilder.

Ser mer av Jens bilder på www.tradgardsdesign-jens.blogspot.com

Läs mer om Pratensis fröer på www.pratensis.se

Årets blomsterval

Det tar lång tid att välja. Det ska jämföras och läsas. Funderas. Läggas till och tas bort. Men det är ett kärt nöje och utbudet är enormt. Till slut har det kokat ihop till några få val. Alla leveranser har inte kommit än och några inköp blir senare, så det är fortfarande fråga om spänd förväntan. 

Jag väljer gärna  växter som har en historia, som kanske funnits i odling under lång tid, som har förädlats med ett visst mål. Men givetvis ska det vara vackert också. Inte tu tal om annat. 

De här några av valen till vår trädgård i Bergslagen. Avstånden är stora på tomten och en tjock granskog är fond i norr. Därför måste det vara ljusa färger och temat för året blev milt rosa. Det är en färg som stämmer väl med både de vilda blommorna och de odlade, lite torpaktiga växterna.

Dahlia merckii (foto: www.hardys-plants.co.uk)

Dahlia merckii upptäcktes av en Lehman 1839. Blommornas färg skiftar från lavendelrosa till vitt. Den blir omfångsrik och blommorna sitter på långa, lite gängliga stjälkar.

Luktärt  'Lady Grisel Hamilton' (foto: Rara Växter)

Riktigt historisk är luktärten Lady Grisel Hamilton från 1895 då den också fick pris av Royal Horticultural Society. Underbart lavendelrosa blommor.

Pelargon 'Älvdalen' (Foto: Wibrant Rockdala)

Jag har tidigare skrivit om den här pelargonsorten som heter Älvdalen. Den är precis som Mårbacka en gammal, ganska storvuxen sort men är inte lika omtalad. Den borde få mer uppmärksamhet tycker jag för den är skir på ett sätt som inte Måbacka är. Färgen är mild och mycket vacker.

Gammal är också hängpelargonen l`Elegante. Den såg dagens ljus någon gång före 1868. I soligt läge blir bladen rosakantade. Vita enkla blommor med röda strimmor.

Kanelros Rosa majalis Foecundissima-gruppen  Foto: POM:s hemsida Lars-Åke Gustavsson

Fylld kanelros är gammal rossort. Kanelrosen har hetat Rosa majalis 'Foecundissima' men nya studier visar att det är fråga om flera olika kloner. Den lågvuxna kolonen 'Lövhult' valdes av POM från ett urval på Balsgård och rosen blev årets POM-ros 2010. POM skriver bland annat att lågvuxna kanelrosor vid inventering hittats i betesmarker och därför tror jag att den skulle passa i det som vi planerar ska bli hagmark på landet! Det lär finnas en vit variant av fylld kanelros som POM erfterlyser på sin hemsida, men såna exklusiviteter kan man nog bara drömma om! 

Inköpsställen:
www.rockdala.com
www.hardys-plants.co.uk
www.raravaxter.com
www.rappne.nu

Några glimtar från Nordiska Trädgårdar

Det kändes luftigt och inte alls så trångt idag på mässans första dag. Utbudet var blandat och visade att begreppet trädgård kan innefatta så mycket.

Magnifik var Drottningholms slottsparks utställning som ville ta avstamp i den historiska formträdgården. Drottningholms slottspark vill nu profilera sig och försöka nå ut till en större publik. Ett litet årsprogram med kommande utställningar delades ut och man vill just med den historiska anknytningen skapa utställningar med närheten till slottet som en röd tråd! 

Något diametralt annorlunda kunde man hitta i Gro Forms monter. Här visades närproducerat, designat, återanvänt och odlat i en respektlös blandning. Varför inte plantera tallplantor bland grönsakerna? Och purjolöken, nog skulle den kunna växa bra i en stövel? Kändes, trots att återanvändning numer inte är något nytt, som en fräsch fläkt! Gro Form fick också följdriktigt utställningens guldmedalj för bästa arrangemang.

I Wijs trädgårdars monter var björk och körsbär en röd tråd! Ingen wow-upplevelse med smakfullt och lagom sofistikerat. Här lagades också mat med Rune Kalf Hansen och det fanns gott om sköna liggstolar att ta igen sig i. 

Norrby Trädgårdar, vars utställning i Kista gillades av många av oss, hade den här gången med sig underbara kamelior och otroligt söta, luddiga, vita hönor i en liten inhägnad. Hönor och kaniner fanns för övrigt i flera montrar! Djurhållning i litet format hör numera till! 

Man bör ta sig tid att läsa ordspråken och betraktelserna som finns skrivna på glasrutorna. Norrby Trädgård vill att besöket ska innehålla något mer än bara den visuella upplevelsen. Om ordspråket kan leda till ett samtal och en diskussion har de tillfört något mer. Möten och samtal är deras vision.

Det jag visat här är ett axplock. Tyvärr kan små utställare komma i skymundan bakom dem som lagt ner mycket pengar på en väl genomarbetad och påkostad monter. 

Ett tips är att börja gå i utställningens utkant medan orken är på topp och då kanske hitta några guldkorn, något som annars kan få svårt att hävda sig i konkurrensen. För utbudet på mässan var det inget fel på!

När fåglarna vill sätta bo

Nu kan man höra koltrastens sång igen. Uppflugen i en grantopp glädjer den oss med sin vackra, lite melankoliska sång! Ingen fågel sjunger så vackert tycker jag! 

Men sötast är nog blåmesen som redan för flera veckor sedan började intressera sig för de holkar vi har satt upp.  

Blåsmes (Foto: Wikipedia)

Att ha fåglar i sin trädgård är en ynnest. Genom att hjälpa till med boplatser kanske vi kan locka fler att hållas runt våra hus. 

Det är kul med holkar. De är lättsnickrade och ibland när man släpper iväg fantasin kan det bli alla möjliga och omöjlig skapelser. 

Färgglatt från Includera Sweden Foto: Odla.nu

Att sätta bo och bilda familj är för fåglarna så viktigt att de inte alltid är kräsna och de kan bosätta sig på ganska oväntade ställen. Däremot ökar ju chansen att få hyresgäster om de holkar man sätter upp har rätt mått. Viktigt att tänka på är både hålets diameter och holkens innermått.

Foto: Svenska Jägareförbundet

På Sveriges Ornitologiska Förbunds hemsida  finns bra information. Där finns också tydliga beskrivningar till stöd om man vill snickra själv, vilket brukar vara alldeles speciellt roligt om man snickrar tillsammans med vetgiriga barn! Kul när man är 4 - 5 år att ha förfärdigat (nästan) något själv som fåglarna faktiskt flyttar in i!

 Naturskyddsföreningen säljer färdiga holkar i sin webshop, utan krusiduller. 

Vad flera nu har börjat sälja är holkar för andra fåglar än de hålbyggande. I takt med att det blivit mer och mer ont om gamla skjul, vedtravar, otäta bodar och uthus, prång och vrår får exempel sädesärla och rödstjärt svårare och svårare att hitta boplatser. Den här röda holken med bred öppning sitter på vår bastu på landet, tänkt för sädesärlan! 

Holk för rödstjärt och sädersärla

Lite mer påkostade är holkarna från Vivara som också säljer andra typer av boplatser för både fåglar, igelkottar och fladdermöss. Dessutom kan man köpa fågelholk i byggsats hos dem om man vill göra egen holk utan alltför mycket jobb.

             

Vill man sätta upp något i keramik hittade jag en fin variant från Greta Pott Keramik och holken från danska Eva Solo är ju elegant.

Holk för mesar från Greta Pott Keramik

Holk från Danska Eva Solo

Foto: Lilla Fiskaregatan

"Naturliga Ting" visade för en tid sen en underbar liten holk, eller snarare ett litet näste i flätad vass från Lilla Fiskaregatans Trädgårdsbutik. Den ser helt oemotståndlig ut såhär lite på sniskan!

Har man sjötomt eller bor vid vattnet i skärgården är det roligt att sätta upp större holkar för knipa och skrake. Vi satte upp en sådan i Bergslagen för några år sen. Det lite blygare knipparet fick ge sig för en kavat skrakhona som fick flera ungar i holken!

Stor holk för knipa eller småskrak

*****

För mig är fåglarna något som absolut hör ihop med trädgården. Vi har alltid haft holkar i olika storlekar och försöker sätta upp nya varianter varje år. För vill man ha fler olika fågelarter i trädgården kanske man ska variera utbudet på boplatser och inte bara sätta upp traditionella mesholkar. 

Och precis som för igelkotten, inte städa för mycket! I grannens rishög huserade en gärdsmygfamilj, orädda små gråbruna bollar som trixade runt bland grenarna. Boet låg helt osynligt, någonstans långt ner på marken, väl skyddat från inkräktare. Gärdsmygen konkurrerar verkligen med blåmesen om att vara bland det näpnaste som finns i fågelväg.

Gärdsmyg (Foto: Wikipedia)

Länkar:
Sveriges Ornitologiska Förbunds hemsida 

Naturskyddsföreningen

Vivara
Lilla Fiskaregatans Trädgårdsbutik

Äntligen vår även här

Länge har bloggvänner i södra Sverige kunnat rapportera om snödroppar, vintergäck och spirande skott. Vi längre norrut har längtansfullt sneglat på härliga bilder och vårfyllda texter.

 Men nu har äntligen våren också kommit till vår egen trädgård i Stockholmstrakten.

Vintergäcken är rester från den gamla trädgården och kommer troget varje år genom fjolårslöven och mattan av vinca. Vintergäck frösår sig gärna och därför har de kunnat hålla sig kvar i 20 - 30 år!

Bergenians blad ligger slickade utmed det fuktiga berget och man tror aldrig att den ska repa sig. Men det gör den! Bergenia har blivit en favorit just därför att den är så otroligt tålig. Även den är en kvarleva från den gamla trädgården, i två olika sorter. En med ljust rosa blomning och en med karmosinröda blommor.

Och till bara för några dagar sen kunde man inte ana att det fanns bland annat en kinesisk en under snötäcket. Men det smälter fort på berget och smältvattnet sipprar i smala rännilar utmed stenen.

Rådjuren måste ha haft det svårt med hungern under vintern, för de har ätit på både ljungen och enen i urnan på berget! Men snart ska där planteras blommor för sommaren. Flera veckor är det kvar förstås men det kommer att gå fort. 

Och utmed min vanligaste av promenadvägarna sitter hängena kvar på jolsterbusken. Tidigare under vintern var de ljust luddiga och såg ut som bomullstussar. Det är en av skälen till att jag tycker om jolstern, att den har så dekorativa hängen under hela vintern.

Snödropparna dyker upp lite här och där och har blommat sen nån vecka. Nu är inte längre mina barn i titta-mamma-vad-jag-har-plockat-!!-åldern men jag vill ändå gärna ha vårens första snödroppe i ett litet snapsglas i fönstret!

Snart kan vårburket sätta fart på allvar. Aldrig är det väl så roligt att sopa gången ren från grus och kvistar som när solen smält undan isen och snön och man kan lägga handflatan mot en sten och känna att den kunnat bli riktigt varm av solens sköna vårstrålar.

Gärdesgård

Att binda gärdsgård är verkligen ett hantverk. En riktig gärdesgård ska tillverkas av senvuxen gran. Bara uttrycket känns vackert. Granen har tagit tid på sig, årsringarna sitter tätt och veden blir hård.

Vid ett gammalt torp eller en gård känns gärdesgård helt rätt.

På mässan i Kista ställde en "gärdgårdsbindare" ut men han suckade lite och sa att det "ju inte är så populärt till nybyggen och så". 

Men jag tycket att det skulle kunna passa till ett modernt hus också! En nygjord gärdesgård är rödbrun i samma nyans som den träpanel som finns på många nyfunkishus. Både gärdesgården och panelen kommer att bli silvergrå med tiden.

Det är som sagt inte många som idag väljer gärdesgård, men det skulle bli fina kontraster. Det gamla samsas med det moderna!


                   

Det är den snodda granvidjan som håller ihop störarna som kan vara en svag punkt. Därför ser man ibland gärdesgårdar där vidjan är utbytt mot ståltråd. Det är förståss varken "äkta" eller särskilt hantverksmässigt men jag tycker inte man ska moralisera över det! Har man valt en genväg har man ju lämnat det autentiska och kan lika gärna ta ut svängarna. Varför inte måla en gärdesgård som stått några år och torkat i svart falufärg? Gärdesgården har ett grafisk utseende som man kan ta vara på. 

Och till en svart gärdesgård skulle det kanske kunna vara fint med den vilda mjölken i vitt tillsammans med exempel bergrör. Allium är ju alltid läckert till svarta hus men den blommar tidigare än mjölken.

Genom att hitta nya sätt att använda gamla tekniker och hantverk kan man bidra till att bevara dem. På köpet kan man få sköna kontraster och lite personliga lösningar, eller hur?

I morgon blir det varmt igen sägs det, så det nya snötäcket försvinner nog ganska snabbt i alla fall.

Ha en trevlig helg!

Växter i det här inlägget:

• Vit mjölke eller rallarros (Chamerion angustifolium 'Album')
• Kirkislök (Allium aflatunense)
• Bergrör (Calamagrostis epigeios)

Sökord gärdesgård gärdsgård