31 januari 2011

Vintervackra träd

När snön tinar i plusgraderna och snön faller av trädens grenar skulle man kunna tro att det bara blir grått och trist. Men både klibbalen och pilträdet har nästan osannolika färger på sina grenar.


Klibbal (Alnus glutinosa) i lilabrunt
Klibbalen blommar tidigt på säsongen med violetta vackra hängen på bar kvist. På avstånd skiftar hela trädet i brun-lila. Eftersom det tar två säsonger för alkottarna att mogna hittar man både kottar och blomhängen på samma träd. 


Om man har förmånen att ha ett träd att ta grenar av kan det vara roligt sätta dem inomhus som en påminnelse om att nu har det vänt! Klibbalen är en av de första att skvallra om det.




Ännu är det kanske inte dags för kinesisk trollhassel att slå ut. På den får åtminstone Mellansverige vänta en tid. Men den hör absolut till en höjdpunkt tidigt på säsongen.


Kinesisk trollhassel (Hamamelis mollis) 

Trollhasseln har jag ingen egen erfarenhet av men att bara få ha något så spektakulärt i trädgården under senvintern gör att den hamnar på önskelistan! Den kan med tiden bli ganska stor (upp till 2,5 meter) läser jag men inte större än att den går utmärkt att ha även i en mindre villaträdgård.


Den vill stå i fuktighetshållande och något sur jord och är härdig till zon I - II. Lite härdigare, till zon III är hybridtrollhasseln Hamamelis x intermedia som därför är ett bättre alternativ för mig. 


Växter i detta inlägg

  • Klibbal (Alnus glutinosa)
  • Kinesisk trollhassel (Hamamelis mollis)

29 januari 2011

Hagaparken

Haga Slott har ju genom kronprinsessparet blivit omskrivet den senaste tiden. Slottet ligger vackert i Hagaparken som är väl värt ett besök även nu vintertid.  Parken ritades av Carl Magnus Piper på initiativ av Gustav III i slutet av 1700-talet. Det finns fina gångvägar mellan höga trän och öppna ytor. Jag läser på parkens hemsida att det planterades hela 26 000 (!) träd under en 15-års period. 

Ekotemplet

Ekotemplet ritat av Carl Christoffer Gjörwell
Hagaparken är en av de första engelska parkerna som anlades i Sverige. I en engelsk park ville man efterlikna naturen, eller i alla fall en stiliserad bild av naturen! I den här parken lär man bl a ha forslat hit jord för att täcka över de ställen där berget gick i dagen. Kullarna skulle vara mjukt formade och kring dem skapades ett nätverk av slingrande vägar och gångar. Byggnader placerades ut strategiskt på höjder och arkitekten vill skapa fri sikt mellan dessa utsiktspunkter. Siktlinjerna syns som tunt streckade linjer på General-Planen nedan från 1781.

Carl Magnus Pipers General-Plan till Hagaparken 1781 (Foto: Wikipedia)

En tänkt siktlinje, som man fortfarande kan ana om man tittar på en flygbild på exempel Eniro eller Hitta, är den från det slott som aldrig blev färdigbyggt på Haga och utmed Sveavägens hela längd fram till Kungliga Slottet i Gamla Stan. Brist på storvulna planer var det inte men skottet på Operan satte stopp för kungens drömmar! Men en fantastiskt vacker park är det och ruinerna efter det obyggda slottets grund är fantasieggande. 
Hundraåriga ekar
Efter en promenad under de nu flerhundraåriga träden känns ambitionerna att låta fälla träd på den egna tomten mindre lyckade! Har man utrymme på sin gård, tomt eller i sin trädgård   hör träd till de mest stämningsskapande man kan ha. Åldriga och knotiga träd  är också ofta viktiga för insekter och fåglar som hittar både livsrum och mat i ihåligheter, i den grova barken och bland grenarna. Till och med gamla knotiga frukträd kan ge den rätta känslan av ålderdomlig lummighet. 


Gustav III:s Paviljong ritad av Olof Tempelman bakom en pampig ek
Vintergrön rhododendron framför lönn och ek

Läs mer om Hagaparken:


Källor i detta inlägg:



  • Olausson, Magnus (2001), Den Engelska parken i Sverige under gustaviansk tid, Byggförlaget 



28 januari 2011

Vitt och rosa

Då och nu ser man hus i gröna nyanser. Ibland finns det gröna bara som färgade snickerier på ett vitt hus. Om jag hade de färgerna på ett hus skulle jag nog välja växter i grönt, vitt och milt rosa. Här nedan går den rosa tonen igen i kaprifolens knoppar, i iberisen som rodnat och i det användbara stjärnflockan. På senhösten rodnar också syrenhortensians blommor. De håller länge och kan med gott resultat torkas. På det sättet kan man skapa sig ett minne av sin vitrosa plantering att spara hela vintern.


Kaprifol (Lonicera caprifolium) 


Björkspirea (Spirea betulifolia 'Tor' E

Som en god bas i planteringen och för att få lite struktur skulle jag välja pelaridegran. De mörkgröna barrens färg lugnar och ger en bra bakgrund till det vita och rosa. Några rejäla funkiaplantor med vita bladkanter skulle passa väl i den främre kanten tillsammans med vinteriberisen.
Vinteriberis (Iberis sempervirens) är låg och passar bäst i framkanten

Stjärnflocka (Astrantia major) finns i många namnsorter.

Syrenhortensia (Hydrangea paniculata 'Grandiflorum') har vackert bladverk och pryder sin plats redan innan den blommar.

Vit höstanemon kan bli riktigt stor med åren (Anemone x hybrida 'Honorine Jobert')


Det är roligt att leka med färger. I fantasin kan man skaffa sig ett hus i varje stil och färg som finns och välja och vraka bland blad och blomfärger!
Växter i detta inlägg
  • Kaprifol (Lonicera caprifolum) 
  • Björkspirea (Spirea betulifolia 'Tor' E)
  • Vinteriberis (Iberis sempervirens)
  • Stjärnflocka (Astrantia major) 
  • Syrenhortensia (Hydrangea paniculata 'Grandiflorum') 
  • Vit höstanemon (Anemone x hybrida 'Honorine Jobert')









27 januari 2011

Gammal akleja

Akleja är en av de växter som jag tidigast lärde mig namnet på när jag var barn och den är fortfarande en favorit. Även om den blå aklejan tycks vara den ursprungliga är det just när den fröar av sig och det dyker upp nya färgvarianter som den är som roligast att ha i trädgården. Den är spenslig och skir och därför är det sällan som de frösådda plantorna misspryder sin plats och de får oftast vara kvar där de hamnat.

Akleja (Aquilegia vulgaris)


Jag hade en svag aning om att akleja är gammal i odling och i en bok om svenskt måleri hittade jag målningen från 1653 av paret De la Gardie. I boken står skrivet att aklejan som visas planterad i en urna till vänster är målad där som en symbol för erotik och fruktsamhet. 


Magnus Gabriel De la Gardie och hustru Maria Eufrosyne, målning 1653 (Foto: Wikipedia)

Att aklejan också kunde symbolisera ödmjukhet är väl en egenskap som passar just denna blomma mer än andra!

Vill man ha stor variation på sina frösådda aklejor kan man plantera några pastellaklejor att lämna kvar några säsonger. De lämnar nytt arv efter sig med fler färger och former. Av pastellaklejans långa sporrar kommer det inte finnas mycket kvar så avkomman kommer att behålla sitt gammelmodiga utseende.


Akleja (Aquilegia vulgaris)




Växter i detta inlägg

  • Akleja (Aquilegia vulgaris)

Källor

  • Holkers, Märta (2001), Den svenska målarkonstens historia, Albert Bonniers Förlag




26 januari 2011

Stillhet

Alldeles tyst, inte en krusning. Dunkelt, lite fuktigt och melankoliskt. En bild jag tycker om att titta på. Det vilar ändå något vilsamt i att sommaren ska gå mot sitt slut och att allt ska vissna och dö, att trädgården ska gå till vila och att det som inte blev gjort faktiskt inte spelar någon roll!

Från vår strand vid vårt lantställe i Bergslagen. Stadra Herrgård i fonden.



Inspirerad av http://stocksundgarden.blogspot.com vill jag gärna dela med mig av det.





25 januari 2011

I skuggan

I en liten slänt i skogskanten tänkte jag hjälpa naturen lite på traven. Möjligen smått hysteriskt att ordna planeringar i granskogen, men här finns bland de mossbelupna stenarna god men något sur jordmån för skuggväxter som kommer allra bäst till sin rätt när solens strålar sparsamt lyser upp dem en och en genom trädens grenverk. Med olika sorters ormbunkar, blåsippor, hönsbär och jätterams hoppas jag kunna skapa ett ställe som undanskymt och hemligt kan bjuda på överraskningar. 

Skott från linnéan som växer vild på andra ställen på tomten, har redan tagit sig en smula. Den tål ingen torka och har visat sig klara sig bäst planterad i en blandning av torvmull och lövkompost nedstoppad i en murknande stubbe.

Jätterams (Polygonatum x hybridum) får ersätta den vilda storrams som är svår att hitta i plantskolorna.
Ambitionen finns där att bara plantera vilda arter men det är inte alltid lätt att få tag på. Att köpa hybrider i plantskolan är en genväg, så jätterams och amerikanskt hönsbär får ersätta de svenska vilda släktingarna storrams och vanligt hönsbär.

Blåsippa (Hepatica nobilis)
Amerikanskt hönsbär (Cornus canadensis)




I slänten växer redan från början liljekonvaljer, harsyra och många olika sorters mossor tillsammans med ekbräken och stensöta. För att få mer lövförna på hösten och för att få lite höjd har jag på försök planterat några måbärsbuskar. Med jordförbättring runt rötterna hoppas jag att de ska stå ut med den dunkla placeringen.

Majbräken (Athyrium filix-femina)
Otroligt tacksam är majbräken. Fantastiskt lättskött och spridningsvillig och de kraftiga ruggarna ger verkligen rätt känsla i en sval stämningsfull skogskant.

Växter i detta inlägg:
  • Jätterams (Polygonatum x hybridum)
  • Blåsippa (Hepatica nobilis)
  • Amerikanskt hönsbär (Cornus canadensis)
  • Majbräken (Athyrium filix-femina)





23 januari 2011

Rimfrost igen

Så kom köldgraderna tillbaka och klädde björkarna i rimfrost. I motljus skimrar det och blänker mot en blekblå januarihimmel.


Hängbjörk (Betula verrucosa)


 I förställningar och vippor sitter gnistrande iskristaller och man vill så gärna blocka med sig en bukett att ta med in i stugvärmen.


Plymspirea (Aruncus dioicus)

Men de går ju inte. Det här är en förgänglig skönhet som naturen ensam har lagt vintervantarna på och vi som vill vara inomhus får hålla tillgodo med konstgjorda alternativ.


Ganska artificiellt! Javisst! Men det vitmålade björkriset med små silverflagor som jag köpte på torget före jul är ju fortfarande så vackert. 



Tyvärr har jag klippt lite för flitigt nu i höstas. Jag skulle ha sparat betydligt mer av de förställningar som fanns. Till de perenner som är värda att spara tycker jag bland annat att höstanemon, strandiris, pion och martorn hör. Och definitivt alla gräs!




Växter i detta inlägg
Plymspirea (Aruncus dioicus)
Hängbjörk (Betula verrucosa)

21 januari 2011

Hägg

Om man har en liten större tomt eller trädgård bör man försöka få plats med en hägg. Som ena halvan i uttrycket "Mellan hägg och syren", tiden då skomakaren enligt historien stängde sitt skomakeri, måste den finnas så att man vet att nu är årets vackraste tid kommen.


Häggens (Prunus padus) blommor är verkligen kritvita.


Några få ljumma majnätter och varma dagar äro nog, och liksom genom ett trollslag står häggens svällande och doftande blomsterskrud färdig, frigjord från vinterknopparnas fängsel, ett mästerverk av naturens slösaktiga alstringskraft, ty ingen skönare brudslöja kan den unga Flora ikläda sig vid vårsolens möte.” Så poetiskt är häggen beskriven i ”Norden Flora” av C.A.M. Lindman i början av 1900-talet.

Bild på hägg från Norden Flora

Och visst är häggen en magnifik buske som under sin vårtidiga blomning är fullkomlig översållad med vita, hängande blomklasar. När blomningen slår ut har redan det ljusgröna bladverket visat sig och den skira grönskan är väldigt dekorativ och den är bland de tidigaste grönskande buskarna. Den är också tidig med höstfärgerna, oftast gul men blir under vissa förhållanden orange eller röd.

Så blå blir bara himmelen när den är bakgrund till häggen (Prunus padus)



Häggen har sin ursprungliga plats i naturen på fuktig till våt mark. På fuktängar och i svämskogar står den tillsammans med bl a ask och klibbal, med videarter och brakved. Den slår sig också ner i kärrkanter och i fuktiga marker bredvid vattendrag och stränder. Det säger lite om hur den vill ha det i trädgården.

Häggen (Prunus padus) blir en stor buske med tiden, men den behåller sin buskform även som äldre.

Planteras den i näringsfattig och torr jord, slutar den lilla plantan att växa och några år senare är det bara några ynka pinnar kvar av häggdrömmen. Fråga mig. Jag vet av sorglig erfarenhet!

Växter i detta inlägg:
Hägg (Prunus padus)

Källor i detta inlägg:
”Norden Flora” av C.A.M. Lindman från tiden 1917 – 1926.


19 januari 2011

Pelargonlängtan

Jag minns en pelargon som min mor fick som stickling av en granne. Pelargonen var av den gamla starkväxande sorten där man kunde se de kraftiga stjälkarna mellan bladen.  Blommorna var enkla, på långa skaft och underbart lavendelrosa i stora klasar. Som jag kommer ihåg denna underbara krukväxt!

Så dyker det upp en bild i ”Wibrant Rockdala”-katalogen. Den avbildade ”Älvdalen” är så lik min barndomspelargon och jag måste beställa sticklingar för att se om jag hittat rätt. De gamla plantorna som min mor hade är sen länge borta.


Älvdalen (foto: Wibrant Rockdala)
Jag tycker om just de gamla starkväxande sorterna, framför allt de med enkla blommor. Jag har haft några ”PAC Antik”-sorter som har varit fantastiska. Wibrant Rockdala tipsar om att plantera tre plantor tillsammans i en kruka och spaljera upp dem i en pyramid. Jag har aldrig gjort så men det låter som en god idé eftersom de har en obändig växtkraft!


pac Antik Violett (foto: Wibrant Rockdala)
Och i Medelhavsträdgården i Edvard Andersons växthus växer ”Hollywood Star”. Även den är av den rätta kalibern!

Hollywood Star  fotograferad i Edvard Andersons växthus, Bergianska Trädgården, Stockholm


En gammal släkting i England planterade ut sina pelargoner direkt i rabatterna och lät dem bli en del av de övriga planteringarna. Eftersom pelargonerna blommar under så lång tid är det ju ett förträffligt sätt att förlänga blomningen i rabatten!


Växter i detta inlägg:
Pelargonium x hortorum 'Älvdalen'
Pelargonium x hortorum 'pac Antik Violet'
Pelargonium x hortorum 'Hollywood Star'


Källor:
Katalog Wibrant Rockdala 2011 www.rockdala.com
Bergianska Trädgården www.bergianska.se







18 januari 2011

Vintage

En bit in under granen fanns några långa slanka blad likt bladen på narcisser. Granen togs ned på hösten, gräset klipptes kort och marken krattades ren från kvistar och löv och se! till våren sköts det nya skott och en knopp dök upp, slog ut och visade sig vara en dubbel poetnarciss!


Ibland dyker de upp gamla exklusiva sorter. Exklusiva i meningen att de inte längre är så vanliga i odling. Är man lyckligt lottad att ha en igenvuxen trädgård som man fått ta över kan marken gömma många hemligheter, hemligheter som tacksamt visar sig om man rensar rent från kvävande sly, buskar och högt gräs. 


Här är några sorter som jag själv hittat i någon av de gamla trädgårdar jag haft.


Gammal i odling och ofta kvarstående vid gamla torp är trädgårdsstormhatten. Får den bara stå lagom fuktigt är den en underbar perenn som ger höjd och utstrålning till planteringen.


Den resliga trädgårdsstormhatten (Aconitum x cammarum)


En annan gammal trotjänare som kan stå och trycka i en undanskymd vrå i årtionden och som glatt tar för sig om de släpps fram är vårtöreln. Om man klipper ner den efter blomningen kommer gröna friska blad upp i samlad rundad form och den kan på håll se ut som en liten barrbuske. Den är tålig och tacksam och kan hållas på de flesta jordar. Att den sprider sig brukar inte vara några problem. Rotskotten är lätta att rensa bort.


Vårtörel (Euphorbia cyparissias)

Lysande gul är också blommorna på stor fetknopp som med sitt grånande bladverk kan bli en vacker marktäckare i soliga planteringar. Som många fetknoppar lockar den mängder av bin och humlor. Här är humlorna och hälsar på hos mina egna fetknoppar uppe i Bergslagen.


Stor fetknopp (Sedum reflexum) besöks gärna av humlor
Praktbetonican tycker jag är ett bra och tåligt alternativ i rabatten. En gammal perenn som inte alltid finns i plantskolornas grundsortiment. Men den är långlivad och kan finnas kvar i gamla trädgårdar, väl värd att tas omhand. Lätt är den att dela med sig av. Rotsystemet är kraftigt men låter sig lätt delas. 


Praktbetonican (Stachys machranta) är lätt att tycka om
Linaria kallade en gammal man den marktäckare som vi idag kallar murreva och som heter Cymbalaria på latin. Endast en liten tuss nedstucken i god jord kan räcka för att få en underbar matta av murrevans mjukt grågröna blad och söta blommor. Dess spridningsförmåga kan man utnyttja om man vill ha något anspråkslöst i murfogar, trappor och runt grunder. Det är just en sån liten tuss som sen spridits inom min familj. Vi har den allihop! Ursprungligen kom den från en gammal kvarn i närheten av Nyköping.


Vacker på nära håll är den väna murrevan (Cymbalaria muralis)


En stor fördel med de här gamla sorterna är att de ofta är mycket tåliga och lättodlade. Därför borde de vara alldeles utmärka val även till nyanlagda planteringar. Är inte exempel trädgårdsstormhatt och praktbetonica starka och storväxta nog att tillsammans med frodiga gräs kunna passa i en modern prärieplantering? Själv älskar jag de här gamla sorterna just därför att de är så tacksamma och lättodlade!


Vill man veta mer om att bevara gamla kultursorter så finns mycket att läsa POM:s (Programmet för Odlad Mångfald) hemsida  www.pom.info


Växter i detta inlägg:
  • Trädgårdsstormhatt (Aconitum x cammarum)
  • Vårtörel (Euphorbia cyparissias)
  • Stor fetknopp (Sedum reflexum)
  • Praktbetonica (Stachys macrantha)
  • Murreva (Cymbalaria muralis)
Källor och mer information
  • Jansson, Eva (red.) m fl, (2002), Trädgårdar och parker i odlingslandskapet, Jordbruksverket
  • www.pom.info, Programmet för odlad mångfald












17 januari 2011

Nya kataloger 2011

Så dyker de nya katalogerna för 2011 upp i brevlådan!

Frökatalogen från ”Impecta” (http://www.impecta.se/) blir bara bättre och bättre med åren.
Nu finns bilder och beskrivningar på alla växter. T o m ”Nordiska vildblommor” beskrivs med zonangivelser och symboler som om de vore vilka trädgårdsväxter som helst. Mycket användbart om man har intresse för en mer vild karaktär på sin trädgård.

Två vilda favoriter som kan sås med frön är vårärt och gullviva.

Vårärt (Lathyrus vernus)

Vårärten har jag själv satt på ett halvskuggigt och något fuktigt ställe där gamla fjolårslöv bildar en näringsrik förna. Ser den inte ut att trivas ganska bra?

Gullviva (Primula veris)

Gullvivans frön sprider jag ut utan någon direkt plan, i både gräsmatta och på äng. Plantorna  är så lätta att flytta om någon skulle hamna där den inte trivs.

Gullvivor ska man unna sig många av och det är heller inte svårt att samla egna frön om man har tålamod att vänta tills de små runda kornen i frökapslarna blivit svarta på sensommaren!

Växter i detta inlägg:
  • Vårärt (Lathyrus vernus)
  • Gullviva (Primula veris)


14 januari 2011

Ängar runt villan

Så roligt att i senaste numret av "Allt om Trädgård" mötas av Viveka Ljungströms läsvärda ord om hage och äng. I hennes krönika på första sidan beskriver hon hur vi kan värna den biologiska mångfalden genom att göra en "kulturinsats"! 

Att skapa en äng på villatomten kan vara just en sådan kulturgärning. För kultur är det fråga om, skriver hon, eftersom allt som skapas av människohand är "kultur" i motsats till "natur".

I många år har gräsmattan i vår trädgård fått vara i fred under försommarmånaderna. Gullvivor, tusensköna, luktviol och förvildade revsugor bildar en försommaräng som väl kan konkurrera i skönhet med den vanligare så hårt tuktade gräsmattan. När blomsterfägringen är över och blommorna vissnat ner kör vi gräsklipparen som vanligt. Det får ersätta det bete av djur som kanske annars skulle ha ägt rum. 


Tusensköna (Bellis perennis) sprider sig i gräsmattan.
Den med större ambitioner skapar kanske en äng som mer liknar den gamla tidens slåtteräng, där jorden är magrare och där ängen skonsammare slås med lie. 

Äng anlagd efter skolboken eller ej, är det väl i första hand fråga om att vi villaägare ska börja acceptera något annat än en perfekt skött gräsmatta?

Att en stor trädgårdstidning inleder med att skriva om det här ämnet känns därför angeläget. Det hjälper kanske till att vidga allas vår syn i hur våra gräsytor ska se ut!


Gullvivan (Primula veris) sprider sig lika glatt!


Växter i detta inlägg:
  • Tusensköna (Bellis perennis)
  • Gullviva (Primula veris 'Rubra')
Källor i detta inlägg:
  • Allt om Trädgård, nr 2, februari 2011

Rimfrost i november

Strax innan snön la sig över trädgårdarna i december skvallrade vintern om sin ankomst med några blixtrande köldknäppar som la rimfrost över brinnande höstfärger. 

Det krävs knappast något större artistisk ådra för att få vackra bilder. Naturen står för sceneriet och det är bara att tacksamt ta emot. 

Blad från rödbladig japansk lönn (Acer palmatum 'Atropurpureum') 



Rödbladig smällspirea (Physocarpus opulifolius 'Diabolo')



Lingonoxbär (Cotoneaster horizontalis)



Benved (Euonymus japonica)





Höstljung (Calluna vulgaris) och himalayaen (Juniperus squamata)


Växter i detta inlägg:


  • Rödbladig japansk lönn (Acer palmatum 'Atropurpureum')
  • Rödbladig smällspirea (Physocarpus opulifolius 'Diabolo')
  • Lingonoxbär (Cotoneaster horizontalis)
  • Benved (Euonymus japonica)
  • Höstljung (Calluna vulgaris)
  • Himalayaen (Juniperus squamata)