26 maj 2016

Bergenia - Så vacker och tålig

Jag gillar bergenia! Kanske har den lite oförtjänt dålig rykte. Ett av skälen är säkert att man ganska ofta ser den vissen och hängig i stora risiga sjok i gamla trädgårdar. Där har den kanske överlevt decennier av vanskötsel och försummelse och vem skulle inte se lite vissen och ledsen ut då? Men ser man det från ett annat håll kan man beundra den för att den faktiskt överlevt och snabbt rycker upp sig om den får lite omvårdnad igen.

I min gamla trädgård, som anlades någon gång på 1940-talet fanns bergenian i mängd. Två sorter kunde jag identifiera, en med ljust rosa blommor på ljusa stjälkar och en mörkare rosa på rödanlupna stjälkar. Idag finns flera namnsorter i butikerna. Exempel lilla 'Baby Doll' och den större 'Silberlicht' som båda har vita blommor och 'Rotblum' och 'Vinterglöd' med röda.

Arterna Bergenia cordifolia, hjärtbergenia och B. crassifolia samlades in läser jag, under 1700-talet och självaste Carl von Linné var en av mottagarna. Under 1800-talet, då det blev poppis med stenpartier blev också bergenian populär. För mig är den förknippad med funkisträdgårdar men har också funnits på landsbygden och i allmogeträdgårdar. Och många betraktar den som en riktigt mormorsväxt!

Ljust blommande bergenia i min gamla trädgård

Inte mycket till jordmån uppepå berget men bergenian klagade inte!

Två sorter fanns i min trädgård. En ljusare rosa med hängande blomklockor (övre raden) och en mörkare rosa med uppräta blommor och röda stjälkar (nedre raden).


Här bildar bergenian en vacker bladbård mellan murkrönet och staketet.

Platt som en pannkaka efter vintern. Men den reser sig när det blir plusgrader och till hösten får den vackert rödanlupna blad.

Ett trött och bortglömt bergeniaparti i min trädgård. Alla löst liggande stjälkar revs bort med blad och allt tidigt på våren. Därefter bredde jag ut ett lager ny, näringsrik jord ovanpå och året efter blommade det fantastiskt!


Stor blomsterprakt i det renoverade beståndet.

Underbar höstfärg i slutet av växtsäsongen.

Visst är det en fantastisk växt trots allt? Om den bara får god omvårdnad blommar den vackert om våren och de stora blanka bladen kan lugna ner vilken vildsint plantering som helst. Helt klart en bra kompletteringsväxt till alla typer av planteringar!

10 maj 2016

Äntligen vår i trädgården!


Så har värmen äntligen kommit. I trädgård och natur spirar det och för varje dag har nya växter visat sig och nya knoppar har slagit ut. Visst ligger vi lite efter här i Bergslagen och det är bara två veckor sedan det var snö en morgon när vi vaknade!

I år är vitsipporna fler än någonsin. De sprider sig villigt på både ängen, i gräsmattan och i naturen och ingen är gladare än jag. Av en god väninna har jag fått ett helt gäng med blåsippeplantor. Så chansen finns att det också blir sippor i blått här framöver. En ljust lavendelblå blåsippa har därmot blommat så fint. Det är hittegods från en gammal ödetomt. Gulsipporna blommar lite senare och håller precis på att slå ut. Gullvivorna har också blivit fler och fler även om de inte alls är lika många som vitsipporna.

Några av de lökväxter jag planterade för många år sedan finns fortfarande kvar trots att vildsvinen kalasade på det mesta. Nu har det gått några år och det börjar bli länge sedan vi hade påhälsning av de förtretliga grisarna så nu blir det löksättning en mass i höst, det kan jag lova. Snödroppar, vintergäck och snökrokus. Scilla, vårstjärna och proslinshyacint. Påskliljor, pingstliljor och kungsängsliljor. Älskar när vårlökarna sveper in hela trädgården i sin prakt!

Vitsipporna blir fler och fler. Backsippan är däremot ensam än så länge. Just den här är lite rödare än vad de brukar vara. Det är ingen namnsort men jag tog den på plantskolan så fort jag fick syn på den. Gulsipporna växer i rabatterna. Är en toppenbra marktäckare bland höga perenner. Bladverket försvinner frampå sommaren och stör inte det minsta.

Den här blåsippan hittade jag på en ödetomt precis innan det skulle schaktas för ett nytt hus. Nu växer den snällt hos mig och är helt underbar i färgen.

Vitsipporna blir fler för varje år. Tänk att här var tät granskog för flera år sedan. 
Påskliljor, både den vanliga och lilla söta Tete a Tete blommar och ruskor med snödroppar har delats och planterats ut i på skuggsidan av huset. 

Idag är det strålande sol och varmt. Svårt att tro att vi hade snö här för bara två veckor sedan. Men de är tuffa de här vårblommorna i kruka. De blommar på när snön smält som om inget hade hänt!

Ängen är mitt skötebarn. Efter vårstädningen för några veckor sedan såg den ganska tråkig ut. Men nu spirar ängens alla blommor och om någon månad är den som allra vackrast! 

På våren blir de många viveinköp till krukor och urnor. När de gjort sitt stoppas de ner i gavelrabatten. Inte alla överlever men de som blommar blir som små täta bollar i läckra färger.

Här en viva från en gammal ödeträdgård. Större, kraftigare blad och blommor och en mjukt vaniljgul färg skvallrar om att det är en trädgårdform. Älskar att ta hand om gamla trädgårdsväxter!

En del växter är riktiga raketer när värmen kommer. Vallörten till vänster har vackert tecknade blad och allium 'Mount Everest' i mitten växer så att man ser det. Bladen från stor gemsrot visar också på en enorm växtkraft tidigt på säsongen.

Gemsrot kallas ju också för vårkrage, ett namn så mycket finare. Tror jag ska använda det i fortsättningen.
Vi bor inte lång ifrån Grythyttan som förutom sitt fina värdshus är känt för sitt vackra, mörka skiffer. Här i trakten kan det till och med ligga skiffertak på lador och uthus! Men den här högen skiffer ska läggas som gång utanför huset. Trots att vi vill ha det lantligt och naturnära känns det ok med skiffer. Men då måste det läggas ganska glest och med gräs mellan plattorna. Annars ser det för stadsaktigt ut tycker vi!


Vi har årets allra vackraste tid framför oss. Måtte värmen hålla i sig. Men det gör inget om nätterna är svala. Då håller våren längre!

Önskar er alla många sköna trädgårdsdagar.

30 mars 2016

Kall men härlig påsk

Påsken var tidig i år och det var fullt med snö när vi kom upp till Bergslagen i förrförra veckan. Men vårvärmen kom och nästan alla snö hade försvunnit när vi åkte tillbaka till stan i går. I trädgården var det bara några ynka snödroppar och julrosen som vågade trotsa snön. Optimist som man är hade jag med mig minipåskliljor i krukor men de flesta fick stå inomhus om det alls skulle hinna slå ut under veckan. Skott av pelargon och dahliaknölarna blev i alla fall planterade i krukor och tomatsådden fick följa med upp från stan. Den kunde ju inte lämnas i 1 1/2 vecka utan tillsyn! Potatisen las på förgroning och fjolårets pelargoner såg ut att ha det skapligt bra i lillstugans 5 plusgrader. 

Nu väntas några veckor i stan tills vid kommer upp igen. Då för att riva kök! Men det är en annan historia.

Blåbärsriset är rödbrunt men snart grönskar även det. Himlen var så blå vissa dagar och snön smälte i solen.

Julrosen planterade jag förra året och varenda dag var jag tvungen att se om den slagit ut. I det kyliga vädret med nollgradiga nätter tog den god tid på sig, men ack vad glad man blev när de vackert formade blommorna till slut öppnade sig.

Sättpotatisen ligger på förgroning i lillstugan. Sorten Minerva har varit den bästa genom åren. Går bra i vår sandblandade och magra jord. Alla sticklingar och dahliaknölar ställdes däremot i badrummet, husets varmaste och ljusaste rum. Som gjort för odling!

Innan vårblommorna slagit ut i trädgården får de visa upp sig inomhus. Kvistar från rönnspirea får så vackra, skira, ljusgröna blad. 

Jag är inte världsbäst på att pynta men lite påskpyssel blev det i alla fall. Marsipanäggen i kransen av fjolårsgräs ser nästan ut som äkta ägg. I björkriset bara ägghängen och äggen i kopparna har fått vacker färg av teblad. Videkissar från grönvide och en liten minipåsklilja på servetten får duga.

Rönnspirea är som sagt jättefin att ta in. Den får snabbt skira, gröna blad. Och solljuset in genom fönstret på sena eftermiddagen kan ju göra vem som helst glad! Leve omställningen till sommartid. 

Att ha stort tomt innebär nästan varje vinter att det fälls träd. I år har bland annat två gigantiska björkar fällts som växte alldeles vid trädgårdslandet. Nu hoppas vi på att det ska bli fart på grönsaker och bärbuskar. Björkar lär ju dricka flera hundra liter vatten per dygn, vatten som vi hellre vill ska gå till potatis och bärbuskar!
Det blev ändå lite vårpynt på trappan och några påskliljor hann nästan slå ut. Sorten Tete-a-Tete har funnits i odling sedan 1940-talet läser jag och är en av de mest sålda sorterna. När vädret tillåter och jorden blivit varm planterar jag ut dem i kanten på gräsmattan. Där finns redan ett 50-tal som jag planterade förra året. Ska bli spännande och se om de kommer upp!

Bofinken bor ju inte i holk, men vi har många andra småfåglar som brukar husera hos oss. Talgoxe, blåmes, svartmes, tita, flugsnappare och nötvecka bor gärna i de holkar vi sätter upp. Den här fina holken i björkträ är köpt på Jula och blir så här rödrosa när den är nyoljad. Med tiden blir den vackert silvergrå, något som både jag och fåglarna gillar. 

Inte mycket snö kvar den sista dagen! Det var svårt att åka från det soliga vårvädret och bofinkens vårsång!




7 mars 2016

Trädgården en vecka i mars

Så kan vi lägga månadsskiftet februari/mars till handlingarna. Tio dagar har vi varit i Bergslagen och vi har blivit bjudna på både strålande sol från en klarblå himmel och riktigt snörusk.





Isen ligger på vår sjön men vatten kommer upp ur råkarna och bildar kladdiga strängar och skridskorna får ligga på hyllan.

Snön har varit decimeterdjup men de varma dagarna har smällt all snö på buskar och träd. Man får noga passa att inga grenar går av under blötsnöns tyngd.

Klasespirea och rönnspirea har vi klippt ner till botten. Det behövs med jämna mellanrum för att de ska hålla sig snygga. Olvon och snöbollsbuske har också ansas och nere vi stranden klippte jag ner en av ullvidena på prov. Får se hur den svara på det!


Rhododendronbladen hänger ledset så fort det blir minusgrader. Sorten R. brachycarpum är en vildsort och hör till det härdigaste man kan ha. Växtsättet är kompakt och blommorna vita. Kärleksörten är den enda vinterståndaren som syns. Vi täcker våra planteringar med grovt granris för att förhindra att vildsvinen gräver och därför finns ingen möjlighet att spara vackra fröställningar och vippor. 






När det börjar mörkna tänder vi bastun och i utekökets spis flammar en brasa. Inne i viken lyser det från herrgårdens fönster.
****


I lillstugan har vi värmen på 5 grader för att kunna övervintra pelargonerna. De som sparats i stora krukor klarar sig utmärkt men de plantor som stått i små terrakottakrukor har torkat. Det är ju en chansning det här med att övervintra pelargonior och fuchsior eftersom vi är i stan i långa perioder och inte kan passa med vatten. Blev till att tömma krukorna och göra ren dem för nya skott till våren.



Några vårblommande lökar inköptes på vägen upp  och den här underbara narcissen 'Erlicheer' doftar himmelskt! 


Plättar i luften ska ut i trädgården vad det lider men får mellanlanda i vardagsrummet. Vide är fint att ta in och sätta i vas. Efter några veckor får kvistarna rötter. Det är en egenskap som släktet Salix har och det går att föröka både vide, sälg och pil på det här sättet. Det jag själv har i vasen är grönvide, en fin videsort med rödbruna grenar och gröna, glatta blad. 


Den gamla boden hänger ännu med, men den är så gisten och taket läcker att det börjar bli dags att ersätta den. Räven tassar över tomten och lämnar sina spår i snötäcket.



Så kom snövädret tillbaka med besked natten till idag. Luften var så disig att vi inte såg skogen på andra sidan sjön.


Dags att plocka ihop plantor och annat småplock som måste med hem till stan. Ett evigt fraktande av växter fram och tillbaka men det är ett kärt nöje! Om några veckor är det påsk och då är vi tillbaka. Alldeles säkert en massa växter i skuffen igen!

10 februari 2016

Blandade känslor för vacker skråp

Får jag presentera en växt som jag har väldigt blandade känslor inför?

Pestskråp heter den och namnet lockar inte till någon omedelbar kärlek. Men blommorna är fantastiskt vackra på riktigt nära håll. Knopparna ser ut som små rosa sockerpiller upplagda på spetspapper när de kommer upp ur marken i april-maj, långt innan bladen ger sig till känna.

Pestskråp 'Petasites hybridus'
Pestskråp

Pestskråp är till största del tvåbyggare, dvs den har han- och honblommor på olika plantor. I vårt land är övervägande delen av blommorna hanblommor vilket innebär att den inte kan föröka sig med frö. Nu är inte detta något problem för pestskråpen eftersom endast en liten rotbit kan ge upphov till en ny planta och det sägs att pestskråpen sprids genom rotbitar som hamnat i jordlass!

Pestskråp 'Petasites hybridus'
Pestskråp

Pestskråp 'Petasites hybridus'
Pestskråpens blad växer ut efter blomningen

När blomningen börjar lida mot sitt slut har de kraftiga bladen börjat växa. Med tiden blir de mycket stora och grova och en diameter på 80 - 100 cm är inte ovanligt. Mer imponerande än vackert!




Eftersom de kraftiga jordstammarna och imponerande bladen hindrar andra växter från att etablera sig där den växer kan den lägga stora områden under sig. Det är alltså inget för en liten villaträdgård! Men den är ändå spännande som trädgårdsväxt. Har man möjlighet att plantera den så att man kan begränsa den med gräsklipparen kan den vara rolig att hålla eftersom den är smått historisk. Namnet har den fått av att man ansåg att den kunde hålla pesten borta. Att hålla pesten på avstånd är knappast något vi behövt göra de senaste århundradet men så sent som på 1950 upptäcktes att pestskråp innehåller petasin, ett ämne i klass med det mer kända palavern. 

Pestskråp i Forsmarks Engelska Park 


Pestskråpen är dock äldre än så och lär ha varit känd redan på 1500-talet. I vissa nutida trädgårdsböcker benämns den som "Birgittablomster" men jag har inte hittat något om att den skulle ha vuxit vid Vadstena kloster. Däremot nämns den i Arvid Månsons Örtabok från 1637 där det står att "... om man dricker där av två gånger om dagen, två skedar tillika. Det fördriver gulsot." I gammal dokument kallas pestskråpen för både pestrot och pestilensrot. Någonstans har jag sett att den kallats "skräppa" men skräppor hör till släktet 'Rumex' (*) så det verkar inte stämma. Skråpsläktet heter däremot 'Petasites'  som kommer av det grekiska ordet petasos som betyder bredbräddad hatt. Och har man barn så kan jag lova att de stora bladen lockar till att sättas uppochner på huvudet som en enorm solhatt! 

Pestskråp i Forsmarks Engelska Park 

Och nu när jag läser och skriver om pestskråpet bli jag övertygad om att jag ska försöka på plats för den någonstans i trädgården! Den har inte många krav. A-härdighet och läge från sol till skugga. Finast blir den i näringsrik och något fuktig jord. Bakom vår gamla vedbod skulle den passa!



*) "Millefolium, rölika och näsegräs - Medeltidens svenska växtvärld i lärd tradition" av Inger Larsson